lördag 12 mars 2011

Nu börjar 2011



Ni kanske undrar vart jag tagit vägen. Försvunnit från Facebook. slutat bloggat. Slutat höra av mig och existera.
Nu orkar jag berätta varför. 1-0 i ronder och cancerdans såg ju så ljust ut. Var uppe på jobbet och bestämde att jag snart skulle börja jobbar igen. Glada nyheter, sms till vänner och planer för framtiden. Men inom mig kände jag att det inte stämde. Hade en känsla i min kropp som var nästan lika stark som den jag hade när jag visste att jag fått cancer och ingen trodde mig. En känsla som gnagde men som man trängde bort. Några dagar senare kom det... Samtalet från sjukhuset där de berätta att de gjort en miss och att det fanns spridning i buken bakom vänster njure. Den diagnos jag till och med fått på print gällde inte längre.*PANG* en riktig jävla knock. Från att vara i stort sett frisk så vart jag sjuk på riktigt igen. På bara en minut. Svårt att beskriva den känslan, men den suger till rätt hårt i magen som att åka ner för en berg och dalbana. Man blir kall i kroppen. För en andra gång så har sjukhuset givet mig fel diagnos.

Det har vart ett jävla krig...
En lång lång väg där jag vissa dagar vaknat upp och inte ens sett horisonten. Känt hur skiten käkar upp mig långsamt bit för bit. Sveper min fysik, gnager på mitt psyket och till efterrätt siktat in sig på mitt hopp.
Från att ha jobbat, tränat och rest runt halva jorden slå en sån tvärnit. Bromspåren är såå långa och luktar fortfarande. Det var bara rensa kalendern på obestämd tid. Jag hade fått ett nytt jobb och de var heltid och gick bara ut på en sak. Bli frisk!
Kalendern fylldes med dagar, dagar på sjukhus och jag med gift. Ett jävla rävgift som gör saker med kroppen man aldrig upplevt förut. Biverkningar den ena märkligare en den andra. Den tar dina sinnen, smak, lukt, känsel hörsel och syn. Men framför allt din krafter och ditt sociala liv då man sover 20-22 timmar mardröms sömn efter avslutat kur. Immunförsvaret blir så lågt att träffa folk blir farligt för din hälsa. Just där någonstans är det svårt att se ljuset i tunneln. Det är faktiskt stört omöjligt att vara psykiskt stark när man är så fysiskt svag.

Det är just då man inser att det finsate man har här i livet är familj och vänner. Att se hur alla släpper allt bara för att finnas där för mig. Då menar jag precis allt. Kan inte ens tänka på det utan att börja gråta. Vet inte hur jag någonsin ska kunna ge tillbaka de jag fått av er under den här tiden. Alla som på sitt vis har gjort allt vad de kunnat för att pusha mig, stöttat och givet mig trygghet mitt i all osäkerhet. Ni vet vilka ni är och ni är så många. Saknar ord.

Vaknade förra måndagen. Hade tre sjukhusbesök den dagen. Tre stycken... Satt mig i bilen i vanlig ordning och började åka mot Karolinska. Det kändes inte längre jobbigt att åka dit. Mer som att åka hem. vart sjuk i mer en tre månader nu. Sätter på radion och hör Oskar Linnros sjunga- vi äter skiten så vant att vi börjar gilla smaken utav skit. Det var ju jag... Jag hade accepterat att jag är sjuk istället för att se att jag skulle bli frisk. Fick en känsla i kroppen tog upp telefon och ringde upp mamma. -Hej mamma, de är jag. Känner att det vänder nu, jag kommer bli frisk nu. Den här veckan vänder allt. Lägger på telefonen och höjer volymen. - Vi kan gå genom eld.
Två dagar senare får jag beskedet. Skiten är borta en behandling till och jag är "frisk" (kontroller för återfalla 10år) Magkänslan och tron stämmer ytterligare än gång...

Just nu känner jag mig lite som Petter Northug. Har legat lågt och lurat såå länge nu. Någonstans har jag haft koll på läget hela tiden. Har vart sjukt stark och är väldigt stolt över mig själv hur jag tagit mig igenom den här. Psykiskt och och fysiskt. Hur jag lagt upp loppet för att nu gå in på stadion och göra en spurt som sent ska glömmas. Det ska sen firas med alla som funnits där för mig, mitt team. NU BÖRJAR 2011.




25 kommentarer:

Hockeysmurf sa...

Vackert skrivet mitt i all tragedi. Vet hur det är att stå bredvid och inte kunna göra nånting. Det är för jävligt, tankar till din familj! Man gör så, släpper allt för den man älskar.
Håller alla tummar jag kan för att du ska bli helt frisk!

Mamma sa...

Mitt hjärta, bra skrivet, du är en kämpe, igår var jag glad för första gången se jul. en kur till och en vecka i soffan hemma sen är vi i mål.
Kommer att sakna dig i soffan men där kan du ju få vara som frisk också, man kommer varandra nära familjen är viktig. styrkekramar mamma pappa

Sofia sa...

<3

Anonym sa...

jätte fint skrivet. vi är många som hejar på dig, kramar

jOHanna sa...

Jätte bra skrivet i allt, fick en klump i magen när jag läste o tårar i ögonen.

Kampa på Peter

A sa...

Skönt att det är över nu..

Evelina sa...

Bra Peter! Då är det inte långt kvar tills du kan möta våren i Paris :)
Kram!

Lina Lindbäck sa...

Lycka till Peter!

Susanne Wixe sa...

Så härligt att se att du kommit upp igen - kram!
/susanne

Elin sa...

Heja Peter!
Jag blir dyng-berörd av dina texter och hejar på Wixtröms - dig och allihop.
Fasen vad jag hoppas att du vinner.
Det klart du gör!
Stora kramar

Anonym sa...

Vi på Boängsvägen 9 B tänker på dig Peter. Hoppas vi kan träffas nästa gång du kommer hem.
Bamsekramar från Biraths

Fröken Satir :) sa...

VAD VAR DET JAG SA! ??!


Du är bäst i världen!!


Love love love love! /sling!

Erika Löfvenberg sa...

Hej Peter!
Det va ungefär 10000 år sen vi sågs sist och nu efter att ha läst det här känner jag att jag måste säga hej och berätta att jag tänker på dig. Du delar med dig om din sjukdom på ett sätt som inte kan landa på nått annat vis än hårt som fan i magen. Tack för att du gör det!
Jag tror på dig! Visa skiten att 2011 blir det du vill att det ska bli. Kram

Anonym sa...

Jag känner dig inte Peter, men jag vill bara säga att jag är så glad för din skull. Kämpa på så kommer allt att ordna sig.

Olivia sa...

Underbart att läsa. Kram från pjäsen.

Ambar sa...

DE är mer en 10000 år sen vi sågs och höres.
vilket kan kännas skumt när jag skriver här.
Men läste just nu om vad du har genomgått vilket är väldigt tråkigt att höra!
Önskar dig de bästa nu fram över när de tuffa tiden hamnar bakom dig!
Önskar dig all lycka.
Mvh/Ambar

Johan sa...

Jag ville bara säga grattis till årets bild och hoppas du snart är frisk och kan fortsätta ditt jobb som en grym fotograf.

Anonym sa...

Har följt bloggen en tid och sedan beskedet kom om cancern har jag funderat på hur det varit med dig och vad som har hänt. Så idag klickade jag i vanlig ordning mig in på aftonbladet och möts av artikeln om dig. Jag kan inte förstå det, allt du gått igenom, besked som vänt från ena dagen till den andra. Men nu önskar jag dig all lycka nu, du är en kämpe!

Linda C sa...

Härligt att läsa om att du är tillbaka igen! Stort Grattis till årets bild också!!

Anonym sa...

Va skönt att få läsa att 2011 äntligen kan börja på riktigt!
Hoppas order "cancer" aldrig mer ska behöva skrivas i bloggen...!!
Vi har tänkt på dig här och hållit alla tummar och tår för att utgången ska bli den allra bästa. Och bevisligen måste vi ha hållit dem bra eftersom du även belönats med pris för årets bild?! :)
Jättestort grattis till dina segrar!
//vi i Karlstad

Anonym sa...

Hej, jag känner dig inte alls utan kom hit via en annan blogg. Men inte mindre för det, vill jag önska dig all lycka och kraft. Det är fint att dela med sig som du gör och har gjort!

Vänligen Emma

Anonym sa...

Hej Peter! Har följt dig här på bloggen och har tänkt mycket på dig. Håller fingrar, tummar och tår för att du ska komma igen snabbt med livet som du älskar. Hoppas du får en underbar vår med dina nära och kära. Massor med kramar från
Gunilla, Kent o Viggo i Kungshamn

Victoria sa...

Efter att ha hållt andan är det dags att andas ut... Stor kram mister.

Anonym sa...

Jag har tänkt mycket på dig sedan du skrev sist. Det är underbart att läsa att du mår bättre. Kämpa på! Du är en vinnare :)

Styrkekramar från Marie du träffade i sälen för några år sedan :)

I kroppen min sa...

Du förtjänar att känna stolthet, glädje och förhoppning inför det liv som nu väntar på dig. In på arenan, in i slutspurten. Du segrar. Du vann.

Bästa hälsningar,
Kristian Gidlund, som kan vara inne på min sista behandling, om allt vill sig väl.