söndag 28 november 2010

Iam ALIVE.

När vi ändå är inne på ämnet flygplan måste jag bara berätta det här. Jag träffar mycket intressanta människor i mitt jobb som ni redan vet. Presidenter, prinsessor, artister, utsatta människor. Ja en salig blandning. Men förra veckan träffade jag en person vars historia jag aldrig kommer glömma. Hans namn är Nando Parrado och var en av de 16 som överlevde när Uruguayan Air force flight 571 störtade i bergskedjan Anderna 1972. Vilket senare blev blev filmen Alive, baserad på deras upplevelse och överlevnad. Den historien han berättar känns för overklig för att vara på riktigt, men den är helt sann. Alla i flygplanet som satt efter rad nio dog, då planet delar sig i två delar upp i luften. Nando satt på rad nio. Han vaknar upp efter fyra dagars koma i ett öppet flygplansvrak i 30 graders kyla. Han är täckt av blod runt honom ligger det livlösa och frusna människokroppar. Bland dem delar av hans familj och vänner. De hör senare på en radio som fortfarande fungerar att alla räddningsinsatser upphört och att de har dödförklarats. Minus 30, utan vinterkläder, mat och med snö upp till midjan inser de att inte kommer ta sig någonstans. Viljan att överleva gör dem till djur. För att överleva tvingas de äta upp sina döda vänner. De lever på Människokött och snö i över 70 dagar tills våren kommer. När snön till slut smält så pass mycket att det går att ta sig fram med bara skor gör Nando en vandring på över 16 mil i hopp om att med sina sista krafter ta sig till en befolkad by för att kalla på hjälp. Över en bergskedja som knappt kan bestigas även om man skulle ha en gedigen utrustning. Nando Perrado lyckas med det omöjliga. Han tar sig hem till civilisationen och räddar på så vis de övriga 14 som valt att stanna kvar i vraket uppe på berget för att invänta döden. Hör hans egen berättelse av vad som hände. Kampen att överleva efter man överlevt. Att komma hem och läsa om sin egen död. Besöka sin egen gravsten. Komma hem till en familj som gått vidare i livet. Efter jag träffat honom åkte jag direkt hem och såg filmen. En av de bästa filmupplevelser jag haft. Den mest fascinerade historien jag hört. Se intervjun från Skavlan: tryck här.
Filmen kan ni se på nätet eller hyra den i videobutiken.

Nando Parrado i studion hos Skavlan.

Robbie som också var gäst hos Skavlan fick också chansen att höra den här fantastiska historien och få en pratstund med Nando efter programmet. Ni ser på hans ansiktsuttryck. Det är svårt att inte möta den här mannen med en oerhörd ödmjukhet och respekt. Det spelar ingen roll om du är världsartist så tappar man hakan och bara lyssnar.

1 kommentar:

Gluddmob sa...

Håller med om att historien är fascinerande. Helt sanslös, faktiskt.

Håller däremot INTE med om att filmen är särskilt bra. Den är ganska tarvligt disponerad och borde ha kunnat kortas med typ en timme.