torsdag 30 september 2010

Bakom varje framgångsrik fotograf står familj och vänner.

Ni som läser Aftonbladet kanske såg den här bilden i tidningen för någon dag sedan. Den är tagen mitt på dagen i en tunnelbanevagn söder om Stockholm. Det är en fin bild, man stannar upp och kollar till. Stannar man däremot upp och tänker till så kan man ju fundera - Va fan är inte Liam på dagis för. (Ja vet Anna vi borde frågat dig) Har Oskar börjat hålla på AIK och varför i hela världen sitter Idol Alice och gömmer sig bakom en chihuahua. Ja varför ställer man upp på något sånt här. Lätt så här ligger de till.


Liam: Vi behövde ett barn till bilden och han är skit lätt att kidnappa när han är på dagis. Bara säga - Hej, jag är Liams nya pappa, tänkte han skulle få komma hem lite tidigare idag. Liams tjänster kan man köpa ganska billigt. Han får en påse bilar och en hundring så jobbar han gärna en heldag. Han är ganska bra att löneförhandla med dessutom. -Liam vill du har fyra tjogolappspengar eller bara en hundralappspeng. JA ni vet ju vad han valde. Vem skulle inte tagit fyra istället för en.

Oskar: Han gillar att vara med där det händer. Han är ju även singel. Att vara med på ett uppslag i Sportbladet som en skön snubbe som håller på AIK kommer ju självklart gynna honom ute på krogen sen. Sen när uppståndelsen lägger sig så kan han bara lägga ut bilden på sin blogg och få lite sköna ringar på vattnet.

Peter: Jag tycker de är skitkul att synas. Det är därför ni har sett hundra bilder på mig i kostym sista dagarna på bloggen. Jag gillar mig själv helt enkelt. Sen kan de ligga något i att om jag är med och hjälper Jimmy så har jag en upp på honom när det dags för mig att plåta något där jag kan behöva hjälp. Då kan han inte säga, -nej! Okay då, jag hade ingen val. Han hota mig med stryk.

Johanna: Jimmy - Älskling åker inte du direkt från din praktikplats i Södertälje i tre timmar med lokaltrafik och 20 minuters rask promenad där i från, utan att äta och spelar Liams mamma på min tunnelbanebild.... Jaa då ser jag att vi kan ha ett problem. Kanske inte vi kommer att gifta oss en vacker dag...

Idol Alice: Ja ni, har faktiskt ingen aning hur hon egentligen hamnade på den här bilden. Jimmy kanske ringde och sa. - Fan Alice, nu har jag fixat det. De här kan bli ditt stora genombrott. Jag tänker mig dig intryckt i ett hörn på en tunnelbanevagn med ett gäng andra puckon och två coola hockeyspelare i bakgrunden. - Va tror du, de blir ett uppslag i Sportbladet.
Eller så är hon bara en väldigt för snäll vän.


En sån här härlig plåtning avslutas alltid med en gruppbild.
Om ni vill se Aftonbladets Web-tv hur de gick till bakom kulisserna borde ni trycka <----HÄR---->

Ha de då kul...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Kolla bara på den!



tisdag 28 september 2010

En dag i Aftonbladets tjänst.

Anledning till varför vi är i Paris är för att det är Daniel Och Victorias första offentliga utlandsuppdrag som man och hustru. Vi rapporter om vart enda steg de tar. Både till web och tidning. Web-tv, text och bild.

Klockan är 05:00 Jag vaknar pigg och glad. Tar bort dont disturb skylten från dörren och kör lite morgon gympa i sängen. Har sovit ca. 3 timmar i natt. Det är jobb från tidiga morgon till sena natten. En snitt dag är från 07:00-24:00.

Mattias har beställt upp frukost åt oss till rummet efter som den inte börjat serveras ännu vid den här tiden. Mat får man äta när det finns tid över, vilket det aldrig finns. Jag brukar alltid packa med lite powerbars och vatten för att överleva dagen.

Vår pressbuss hämtar upp oss. Vi får poliseskort genom staden. Vi åker mot rött och poliser står och stoppar bilar i varenda korsning. Det är ett måste om vi ska hinna med alla programpunkter och det späckade schemat.

Första stoppet är på en chokladfabrik. Vi passar självklart på att äta så mycket vi hinner innan Daniel och Victoria anländer. Varför de ska till en chokladfabrik och hälsa på har jag ingen som helst aning om. Det är nog mest för att det är ett trevligt inslag. Ska tydligen vara den bästa chokladen i Frankrike som görs i de här lokalerna.

Nu är vi på väg till en stad som ligger en timmes resa från Paris med flyg, Pau. Där ska vi på tre olika ställen. Ett museum och så ska vi hälsa på borgmästaren. Vi kommer vara där i tre timmar innan vi ska sätta oss på planet hem igen.

Det är mycket väntande i det här jobbet. Nu är vi framme i Pau. Folk har förstått att det är något spännande på gång och flockas kring oss. Johan T Lindwall till höger. Stressad som vanligt.

Man passar på att sova så mycket man kan mellan platserna man besöker. Resa är lika med vila.

Dags att träffa presidenten och hans fru. Vi väntar som vanligt. Jag stämmer av lite med mina goda vänner och kollegor på Expressen som jobbat med att följa hovet över världen i nästan 15 år. Mycket skickliga. Det är de vi ska vara bättre än i morgon. Våra konkurrenter och motståndare.

Dags att flyga hem igen. riktigt sliten Daniel och Victoria fick låna Presidentens egna jet så det åkte själva den här gången. Annars är det inte ovanligt att vi åker i hop med dem.

Den dagliga byline bilden är alltid ett dilemma. Var ska den tas, hur ska man se ut. Mattias vill alltid ta om den ca.20 ggr. vilket jag kan bli jävligt irriterad på. Den blir ändå skitliten i tidningen och snygg är man ju inte direkt heller. Svettig , trött och stressad.

Väl hemma. Det är mörkt ute. De värker i benen eftersom man har stått upp i säkert 10 timmar och bara väntat och väntat för att ta den där bilden som oftast är över på ett ögonblick.
Nu ska allt material göras ut och bli tidning. Skulle gärna visa mer bilder på det vi har gjort idag. Men tyvärr går ju inte det eftersom det ska ni köpa och läsa i morgondagens tidning. Men ni kan se det vet gjort till webben.
Artikel 1
Web -tv
Web-tv 2

söndag 26 september 2010

Jag var rätt smart som barn...



Kom på en kul grej här som jag ofta tänker på.

När jag växte upp i Karlskoga hade dom ofta biljudstävlingar... (ja, det är bonnigt, men så var det i alla fall)

Jag fattade aldrig grejjen. Frågade pappa som förenklade det hela med att säga typ
- Den som får fram högst ljud vinner...

...och det vet ju alla, att det pappa säger är sant! Sen spelar det ingen roll om pappa sagt att killar kan få barn genom penis så var det så!

Nu har inte min pappa sagt det, bara så ni vet... Däremot sa han att jag skulle dö när jag hade printat mitt huvud i kopieringsmaskinen, så mitt liv gick i revy redan vi 7 års ålder men det tar vi en annan gång...

Jag hade ju själv en klassik bandspelare hemma med dubbla kassetter vilket betyder att man kunde spela upp ljud från det ena och sen spela inte på det andra. Den hade väl förmodligen en mic på sidan , eller va fan vet ja. Skit samma. Den va DYNG cool då!

Då kom jag på den geniala lösningen för att vinna tävlingen så kunde man börja med att spela in på hög volym, sedan spela upp det inspelade bandet igen på ännu högre volym och sen fortsätta så.

Efter ett par rundor skulle man enligt min tanke fått ett sånt jävla sjusuperljud att kineserna på andra sidan klotet börjat undra vad fan "Fångad av en stormvind igentligen betyder och enkelt skulle jag kamma hem varenda billjudstävling på planeten!

Så blev det förstås inte, jag gillar ju inte musik. Men nu vet ni, jag hade kunnat bli världsmästare om jag velat!

Så dä så!

Mr and Mrs Wixtroem

Framme i Paris, Kärlekens stad. Hilton checkade in oss som Mr. and Mrs Wixtroem.
Precis som de ska vara. Nu ska vi åka och träffa Mr. and Mrs Bernadotte som för övrigt tyckte att jag hade skött om min solbränna utmärkt sedan vi sågs på Bora bora sist. Se länk Tryck här


Laddar på rummet. Mattias och jag delar alltid rum när vi är iväg på jobb. Det är den enda reportern jag gör det med. Vi är ganska lika. Vi gillar att jobba och äter gärna Mc donalds minst två ggr. per dag. Vi har väl bott ca. 30 nätter ihop bara i år.

Mr and Mrs. Wixtroem. Snyggt team! Nu ska vi gå o köpa brun utan sol ;)

Blir inte direkt exklusivt. Men vi var först på webben.
Satt bredvid Daniel och Victoria hela resan ner. De var på strålande humör. Daniel är faktiskt en riktigt skön pjäs.


Mattias mitt i lämning. Det är lika glamoröst som det ser ut. Runt om honom går folk och käkar snittar och skålar i champagne. Daniel Och Vickan drog direkt efter talet.

Holland.

Är nere i Holland och stämmer av lite inför kommande landskamp!
Såg PSV-Groningen igår.

fredag 24 september 2010

Bakom kulisserna #2

Peter och jag har ju exakt likadana jobb, men med lite olika inriktning.
Jag gör väl lite mer sport och han är ju mer av en nyhetsjägare.
Så därför tänkte jag också ta upp farorna jag stött på.
Cypern, 46 grader varmt. Hade jag somnat i solen kunde jag blivit uttorkad, det var 46 grader i solen.
Serbien, räddar Charlottes hår från livsfarliga grenar!

Men dagen efter var min hjälteinsats som bortblåst, istället får man kalla handen av Björkman.
Luleå, duckar för en puck. Faktiskt farligt på riktigt. En kollega i Värmland fick pucken på kinden vilket resulterade i att hon nästan har två munnar nu.
Flordia, gav mig ut på en köprunda, höll på att blåsa i havet.
Washington, Ingen fara för mig men en traumatisk upplevelse när kollegan Mats får en GIGANTISKT pommes frittes. Tänk om han hade satt det i halsen!
Toronto, Var tvungen att på ut på isen i Toronto, fattar ni hur hal den är eller?
Stockholm, kallprata med Prins Haakon, tänk om hans livvakt skjutit mig för jag ser ut som Kalles Kaviar?
Skämt osido. Det värsta som jag råkat ut för är en incident på Råsunda.
Gick över en linje som ingen ens informerat mig om i halvtid. Då får två vakter stora spelet och släpar ut mig från Råsunda. I sista trappen sa jag, - Jag kan gå själv så spurtade jag upp vände mig om och smattrade några bilder för att ha som identifiering av dom. HERREGUD. Då blev de fart på hormonerna. Så nära taket har mitt huvud aldrig varit. Synd för vakterna att entrevärdarna stod bakom ryggen på dom och blev vittnen!

Jag blev utslängd i cirka, pja. 3 minuter sen insläppt igen.

Efter lite utredningar inom förbund osv. är nu vakterna omplacerade och entrevärdarna tycker fortfarande att det är lika kul.

- Tjena grabben, hoppas du inte blir misshandlad idag. (trots att det var 3 år sen)

torsdag 23 september 2010

Bakom kulliserna.

Att vara där det händer betyder ofta att man hamnar i klaveret. Ibland får man stryk, ibland blir man får man en uppläxning. Ibland har man kanske gjort något fel. Men oftast gillar de bara inte det man håller på med. Berättar sanningen. Här nedan är bara några exempel på det.
En rolig grej jag inte har bilder på är när Robbie williams var i Göteborg. Jag får bilder på honom helt ensam ute i skogen när han spelar fotboll. Hans vakter kommer fram till mig och säger: - sluta plåta annars kommer de gå illa för dig. Jag svarar ju så klart: - I vilken svensk lag står det så? Vi är i Sverige nu, här gäller allemansrätten. Vi få väl se svarar dom och tar en bild på mig med sin kamera.
När jag kommer till hotellrummet ringer chefen för Elite och säger hej, Mr Robbie Williams vill att ni flyttar från hotellet, han gillar inte att ni bor här. (vi bodde på samma hotell)
Jag fick flytta omedelbart, men fick ett nytt rum på det andra Elite hotellet i Göteborg.
På kvällen när jag ska plåta konserten kommer det fram en stor kille i svart skinnväst och frågar om jag är fotograf eller papprazzi. Jag säger att de beror väl på vilket jobb jag gör. Han tar sats och buttar omkull mig så kamerorna går i tusen bitar. Skrattar och säger, nu är du varken eller!


Så kan det se ut efter en tung dag på jobbet.




Ser inte helt nöjd ut efter att jag tampats med U2 säkerhe
tsvakter.

Vissa bråk är mindre roliga. Det här var ett som kunde sluta riktigt illa och fick följder långt efter själva misshandeln.


Madonna gillar inte alls när jag plåtar henne. Helt plötsligt var tydligen alla vägar utanför Ullevi privat mark. Mycket Märkligt.

video
Så här kan det se ut. Varför jag har det på film är för att jag sa åt min reporter att filma så jag kunde ha bevis att jag handlat rätt.

måndag 20 september 2010

De sista fyra åren som statsminister?

Alltså först nu i kväll inser jag att vi har resurser i vänskapskretsen som inte har nyttjas till fullo.
Nu är jag för kort för att leka säpo. Men får vi bara två herrar i mörk kostym och öronsnäcka med oss när vi går ut så ser jag att vi kommer få helt andra möjligheter när vi rör oss ute på stan.
Vår vän Leif Peter Nilsson är ju faktiskt skrämmande lik våran stadsminister. Och om jag bara får på mig ett par brillor så skulle ju jag kunna vara Göran Hägglund. Han behöver man inte ens vara speciellt lång för att likna. Bara göra någon konstig min lite då och då o se någorlunda seriös ut. Har väldigt svårt att se att Reinfeld och gänget kommer få några röster år 2014.

Nilsson har även jobbat som dubbelgångare åt Fredrik under valet. Han ställer upp och gör alla festbilder även under de kommande fyra åren.

Jan Björklund, Maud Olofsson, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt

fredag 17 september 2010

Ledig!

Har jobbat nästan varenda dag nu i 3 veckor!

Ska äntligen vara lite ledig.

Såg Fredrik Brembergs återkomst till Stockholm igår, såhär såg det ut!

onsdag 15 september 2010

Konsten att sko sig rätt.

Köpte ett par dojor i all hast för ett par veckor som jag skulle ha när det vankades kvällsjippon. Använde dem ett par gånger ooh jävlar vad man kunde ha kul i dom. De gick alltid dit jag ville även om jag var lite rund under sulorna. Det dansades med lätta fötter kan man säga.
Tog med dem nu till Kanada. Tänkte att det går alltid hem med ett par kängor här ute i vildmarken. Men de liksom kändes inge bra. Inte alls samma upplevelse som de föregående kvällarna. Höger dojjan ville inte alls de samma som jag. Den glappa och ville gå sina egna vägar.
Efter att ha snörat om, testat sjutton olika knopar och rosetter så upptäcker jag att ena är strl. 42 och den andra 41. strl 42 är ganska stort när man egentligen inte har mer än 39,5-40. Men ni vet när man står där i butiken o bara - tja, tar den här i 39! - Nej den är slut, - tar den i 40 då! - SLUT den med- Fan ge mig 41 då så ja kan gå härifrån. Kan ju säga att skon inte direkt glappade mindre när jag visste om att de var två olika storlekar. O just nu kan jag knappt gå utan att irritera mig på den jävla skon. Oh hon som sålt den till mig då, hur tänkte hon? Att jag skulle växa i den om några veckor. Eller att jag brukar trampa snett, så de kanske vore bra men en lite större höger om det oförutsedda inträffar. Va fan ska jag göra om jag trampar snett med vänster då?
Min enda tröst just nu är att jag vet att det finns en till där ute som har svårt att gå.

tisdag 14 september 2010

Veckans bästa

Jag vet att det var längesen jag bloggade nu, men jag måste bara få dela med mig av det här:


Han är helt fantastiskt rolig!

På Jöbbe.

Är på jobb i Kanada. NHL hockey två matcher om dagen.

Jag och Stefan (reporter) in the press box.

Magnus Paarjavi jagar puck.

En skön fight som var nyss. Fjärde i den här matchen, riktigt underhållande.

måndag 13 september 2010

Two small men..

Nu är det klart, nu rullar vi igång. Jag och min inte allt för långa lillebror har sadlat om och öppnat eget. Så behöver ni hjälp med flytten så tveka inte att slå en signal.

Ring oss på Two small men, när du behöver hjälp med den korta flytten.

söndag 12 september 2010

9/11

Flög hem från Cypern i förrgår...
Blev lite turbulens och jag kollade på klockan...

lördag 11 september 2010

Dagens flygtips.

Så flyger du lika bekvämt som i första klass, fast betalar för ekonomibilljett: - bli inte längre än 170cm.

Lite bra musik, luta dig mot närmsta grannes axel, sen sover man inom tio minuter.

Här ligger man och sträcker. Har fortfarande 20 cm kvar till stolen framför mig. Det är livskvalité ;-)

fredag 10 september 2010

HOCKEY BIBEL.

Nu är den ute i butik. Är du intresserad av hockey tycker jag du ska köpa den. Årets hockeybibel kan köpas ihop med Aftonbladet och är värd varenda krona. Den har lillebror och jag knopat ihop under sista månaden. Det är mer än bara bilder i den såklart. Fanns några som skrev och satte ihop den med.