måndag 21 juni 2010

Jag behöver hjälp…

Lika bra att jag tar tag i och skriver om mitt problem innan Anna gör det. Jag vet nämligen att hon är sugen på att håna mig lite.
Det här med sopningen alltså. Ni som följer bloggen någorlunda vet ju att jag för en tid sedan skrev ett inlägg om min besatthet vid att sopa golven i hela huset.
Det har blivit ÄNNU värre. Det har tagit sig abnorma proportioner – det här med sopningen.
Det första jag gör på morgonen vid 06.30 när jag vaknar – tar ett varv med sopen för att plocka upp lite smulor efter Annas nattmacka.
Samtidigt som jag lagar mat tar jag flera varv med sopen för att hålla rent och snyggt.
Det första jag gör när jag kommer hem (oavsett om jag varit borta 20 minuter eller hela dagen) är att ta ett varv med sopen och skyffeln. Jag skulle gissa på att jag numer har ett snitt på kanske 40-50 sopminuter per dag. Inte ett jävla sandkorn under fötterna ska det vara.
Inser ju själv att det mer och mer börjar likna en sjukdom.
Vad ska jag göra? Ska jag fortsätta och låtsas som om det inte är någonting? Eller ska jag be Anna börja införa tider när jag får använda sopen? Eller ska jag ställa den ute i garaget så att jag inte orkar hämta den alltför ofta? Jag behöver nog hjälp här…

Fast ärligt, kolla sopföringen. Ser ni hur snabb jag är? Det är knappt att sopen ens syns på bilden, så snabb är jag.

4 kommentarer:

Mamma sa...

från och nu sopning endast morgon och kväll

jimmy Wixtröm sa...

Man borde göra en sopopera av det här...

Gluddmob sa...

Men jag förstår dig till fullo. Finns det något värre än ett hushåll där det fastnar saker under strumporna vart man än går? Redan när jag var liten äcklades jag av dylikt. Tycker du agerar helt korrekt i den här frågan.

Anna sa...

Jag kan väl till viss del hålla med om att det är skönt att Tobbe håller efter smulor och dylikt med sopen. Men nu är det tyvärr så att det här med sopningen har gått helt över styr. Om huset så skulle stå i lågor och jag hade gastat till Tobbe att vi var tvungna att rädda oss ut på sekunden, så hade Tobbe ändå ryckt tag i sopen och sopat lite innan han sprang ut.

Häromdagen gjorde jag ett litet test: Jag sopade av hela köksgolvet minutiöst innan Tobbe kom hem, och det fanns inte ett enda litet sandkorn så långt ögat kunde nå.. ÄNDÅ greppade Tobbe sopen och gick lös på ett golv så rent att man kunde slicka på det, så fort han kom hem?!

Undrar om det finns sop-terapi?