söndag 21 mars 2010

Sådan far, sådan son!

De senaste åren har jag börjat med den definitiva gubb-gesten. Jag står med armarna bakom ryggen när jag pratar med någon eller bara står still i allmänhet. Detta är givetvis något som Jimpa kommenterat och stört sig något gruvligt på. Själv skiter jag bara i vad han säger, och svarar med att jag tycker att det är bekvämt och gött.

Idag efter att vi hade varit på Äventyrsbadet med smågangstrarna stannade vi till på en av de lokala pizzeriorna för att äta lunch. Noel drog sin vana trogen iväg till ett ställe av rummet där man inte har uppsikt över honom. När jag efter en stund sprang för att hämta honom – ja då stod han där med händerna bakom ryggen och fnulade över livet. Så. Jävla. Skönt.
Vilken talang alltså. Bara 1,5 år och redan pappa upp i dagen.
Så här såg det ut i tre steg. Notera även att han inte ens släpper armföringen bakom ryggen när han går vidare till nästa ställe…






4 kommentarer:

jimmy Wixtröm sa...

sådär står jag med. grymt ju..

Farmor sa...

Gullig kille, lik pappa men söt ändå

lisa sa...

Goding!!

Aida sa...

hahahaha UNDERBAR!