söndag 28 februari 2010

Melodifestivalen.

Fem år i rad nu. Livet går som i repris. Varje år i början av februari och sex veckor framåt åker vi runt som en stor familj och bevakar Melodifestivalen. Örnsköldsvik, Sandviken, Göteborg, Malmö, Örebro och till sist final i Stockholm.
Kom just hem från Malmö och fjärde delfinalen. Visst låter det kul... Det är det!
Men det är mycket hårt jobb... För er som ser på tv är det en timmas program på lördagskvällen.

Vi åker på Onsdag morgon. Då intervjuar vi alla artister och tar bilder på dem. Senare på kvällen är det avlyssning av alla bidrag.

Torsdag morgon, då börjar de första repetitionerna. Då får alla artister köra sina bidrag tre ggr. var för att träna in kameravinklar och sätta ljud och ljus Inför den samlade presskåren. Även Svenska spela och andra spelsajter är där och kollar så det ska kunna sätta sina odds på låtarna.
Dagen följs senare av en presskonferens och slutar senare på kvällen med en gemensam middag och mingel som anordnas av kommunen som självklart är glada att melodifestivalen kommer just till deras stad.

Fredag morgon är det dags för repetitioner igen. Först inför pressen igen tre ggr. var för att senare köra igenom hela programmet som det ska se ut i tv inför en fullsatt arena men publik.

Lördag förmiddag kör man hela programmet inför publik då man även spelar in hela showen ifall något skulle gå snett i direktsändningen. Sen var det dags för just den timman ni ser i rutan, direktsändningen. Den följs av en stor efterfest på hotellet där artisterna bor. Den brukar vara galen och hålla på tills solen går upp.

Så ser mina veckor ut just nu...

Erik får en kalldusch

Två glada vinnare

Ja de här var en första sida i Sydsvenskan i förrgår. Kanske inte är den piggaste fotografen på arenan. De andra plåtar Pernilla Wahlgren. Jag står o funderar på livet.

Jag och Torbjörn Ek intervjuar Hanna under presskonferansen.

Dags att ta bylinebild till tidningen. Syns man inte finns man inte.

Erik Saade firar segern med ett champagnesprut. Och jag får en gratisfylla.

På väg ut till arenan och repetioner efter att ha smällt i mig ett antal korvar i pressrummet.

Darin uppträder med sin låt

Man lär så länge man lever...

Idag har jag för första gången haft en timme att se mig omkring här i Vancouver.
Redan i hissen ner insåg jag hur jävla smarta dom är här.

Vad tänker du när hissen stannar? FAN, just det. då trycker man bara där... Smart.
Sen kom det här märkliga elskåpet? tänkte, varför skulle någon vilja gömma ett elskåp?
Sen förstod jag, det pågår en El Kartell här...

Rohode Island och cesar i känns ju ok, men hairdressing? vidrigt.


Såg den här i ett skyltfönster, funderar på att budha på den...
Sen blev jag trött och gick hem, då insåg jag, kanadensarna har inte alls fattat det här med träskor...



lördag 27 februari 2010

Jimpa och jackan!

Som ni ser i inlägget under detta har Jimmy Sportbladets fina, vita OS-jacka på sig.
Igår gick jag in i ett av rummen på jobbet på Sportbladet-redaktionen. Där låg en lapp som ansvarig för beställningen av jackorna hade använt för att beställa och kryssa av vid utlämning.
Matte Wennerholm, Biffen Bjurman och Tom Ross dominerar ju stort med rejält tilltagna jackor så att säga.
Längst ner på lappen har tjejerna hamnat: Jenny och Jimmy.
Storlek Small på dom. Söta dom e.

G U L D


Jag knep ett guld, äntligen...
15 km konsåkning.

fredag 26 februari 2010

Hur tänker dom här?

Käkade lunch idag med mannen som blivit något av en ikon här på Wixtröm-bloggen, Gluddas aka Gluddmob aka Mats Glaad.
Vi käkade på Kinarestaurangen runt hörnet från hans lägenhet.

Läser på skylten: Wong Kee.
Provar det med asiatisk-engelsk brytning.
Och sedan frågar vi oss: Varför har de döpt restaurangen till "Fel Nyckel"?

onsdag 24 februari 2010

Vad hände?

Vet att det är mycket Thomas Wickström i den här bloggen just nu. Men va fan hände. Fick en paparazzibild skickad till mig. Nu verkar det inte duga med ståplats längre. Egen lounge. Nästa gång så följer jag nog med =)

måndag 22 februari 2010

Living the Thomas dream, del 2.





Foto: ANDREAS BARDELL

hockey är livet

Att vi i familjen Wixtröm har ett stort hockey intresse kan väl knappast någon ha missat.
Som ni ser i inlägget under så har våran far rest hela vägen till Kanada, helt ensam för att få uppleva några matcher på plats i Vancouver. Det var inte första gången, han är även varit på över 16 Hockey VM. Låter ju lite extremt. Men det har gått i arv och jag tror Tobbe är allra värst. Tobbe friade till Anna under en Färjestads match. Se på filmen under här för att se hur det såg ut. Den visades alltså på Jubotronen. (den stora matchklockan i taket som även visar repriser o reklam)

Anna firar deras bröllopsdag, eller var de SM-guld
Liam kom knappt ut ur magen innan färjestadströjan åkte på.

söndag 21 februari 2010

Living the Thomas dream!

Farsgubben är också på plats här i Vancouver, dock som åskådare.
Fick ett mail av Robban Andersson på Expressen som hade plåtat svenska fans i Whistler igår. Och upptäckte till sin förvåning ett gammalt känt Karlskogaansikte.


TW citat från gårdagen
-Jag skulle kunna vara här i flera år, jag stod så nära att jag skulle kunna tagit på åkarna, jag gjorde ju inte det, men jag hade kunnat.

lördag 20 februari 2010

Good old times…

Det är lika roande varje gång man besöker mor och far i Karlskoga. Att leta fram en massa gamla lik i garderoben alltså.
Kom precis över två skolfoton på Peter och Jimmy, som jag utan att tveka måste få visa upp för er alla…
Kolla in frillorna här. Kan det vara så att mamma helt enkelt satte en kastrull på Jimmys huvud och sedan klippte runt den?
Och Peter då – nog ser det ut som att åren sedan dess har gjort honom gott – det där barnhullet är inte särskilt klädsamt i kombination med att det ser ut som om han precis stoppat in en hel apelsin i munnen.


Hjälp henne då!

Hello fellows.

Loggade in på Facebook nu.



Snälla, kan ni inte hjälpa henne, jag orkar inte...

tisdag 16 februari 2010

Ett skitguld!

Första dagen på plats i Vancouver igår.

Satt i presscentret och försökte få alla mina saker att fungera samtidigt som jag kollade på Kallas lopp, stressade på och sänkte nog ett par koppar kaffe för mycket vilket ofta resulterar i ett besök på närmaste toalett.

Så, småjoggandes irrar jag runt i presscentret för att hitta rätt, det är lite som en labyrint men tillslut så.

När jag kommer tillbaka till min plats så sitter alla flitigt och jobbar, jag reagerar inte så mycket utan fixar lite till med min dator och tittar upp på tv efter några minuter och ser Kalla stå och jubla.
-Fan, kolla. Kalla tog guld!

Det är då det stora hånet mot mig börjar.

Men jag förstår dom, vad ska jag säga till mina vänner, familj och framtida barn när dom frågar:
Åh, vilken känsla det måste varit och sett OS live, se Charlotte Kallas glädje när hon tog sitt första OSguld, berätta!
-Öhh, va, öö, jo du förstår, jag såg inte ens loppet på tv för jag, eh satt och bajsade.

söndag 14 februari 2010

Far o flyg.

Sitter här på flygplatshotellet i Detroit och kollar på väskorna, dags att packa igen.

Känns som jag inte gjort annat än att packa dom där väskorna senaste tiden... Men jag ska inte klaga, jag har det kanon, men för skojs skulle loggade jag in på SAS för att kolla om jag verkligen flygit så mycket som det känns?

Här är mina flighter senaste 12 månaderna:


Tampa-Detroit
Washington-Tampa
Ottawa-New York
Stockholm Frankfurt
Frankfurt-Ottawa
Östersund-Stockholm
Stockholm Östersund
Köpenhamn-Stockholm
Washington-Köpenhamn
Las Vegas-Orlando
Vanouver-Las Vegas
Ottawa-Vancouver
Washington-Toronto
Toronto-Ottawa
Köpenhamn-Washington
Stockholm-Köpenhamn
Köpenhamn-Stockholm
Hamburg-Stockholm
Stockholm-Hamburg
Göteborg-Stockholm
Stockholm-Malmö
Zürich-Stockholm
Stockholm-Zürich
Stockholm-Östersund
Luleå-Stockholm
Bangkok-Stockholm
Stockholm-Bangkok
Stockholm-Luleå
Frankfurt-Stockholm
Stockholm-Frankfurt


Nu är det dags att dra vidare.

Detroit-Denver
Denver-Vancouver.

Sen blir det lite vila från flygningen i två veckor under OS, sen är det dags igen.

Vancouver-Calgary
Calgary-London
London-Stockholm.

Det gäller att lära sig att sova på på flygningarna: (samtliga foton: Mats Wennerholm)
Sova på bordet tekniken, ofta på långflygningar brukar jag använda denna ställning, när man får lite ont i ryggen, problemet är bara att jag ofta får lite huvudvärk efteråt...
Utmattningsställningen, funkar bara om man är bra jävla trött. Ofta på korta morgonflygningar typ Stockholm Göteborg 06:00. man är helt enkelt så trött att man kan sova hur som helst.
Filten över huvudet, funkar bra på långflygningar, man slipper ljus och lite ljudinsläpp med istället kan det blir lite som en koldioxidkammare att man vaknar efter 1 timme och inte får någon luft.
Min personliga favorit. Mössa över ögonen. Perfekt, fungerar lite som filttekniken fast utan gaskammareffekten.

lördag 13 februari 2010

Tobbes väninnor

Det här med tjej/kill-kompisar kan ju vara lite känsligt i en relation..
Vad är egentligen okej?
Jag har väninnor som helt allvarligt skulle kunna dräpa sina pojkvänner om de så mycket som  funderade på att träffa sina tjejkompisar på tu man hand. 
Sådan är INTE jag...
Jag tycker att det är kul att Tobbe har tjejkompisar. Verkligen kul!
När Tobbe är ute och rullar hatt tillsammans med sina tjej-kompisar, brukar han som den gentleman han är, alltid skicka mms hem till mig när jag är hemma och tar hand om barnen.
Här är sista månadens skörd:

Prinsens flickvän och Tobbe är så rackarns tighta, att de gärna bär likadana tröjor när de är ute på lokal:
Du ska inte vara orolig Carl-Philip, de är bara vänner!
Tobbe och yngsta systern Graaf löser gärna världsproblem över ett par glas rödvin tillsammans:
Tobbes nära vän och relations-coach är ingen mindre (bokstavligt talat) än Victoria Silvstedt:
Om jag är bitter? - fan heller, jag har ju Lasse!

fredag 12 februari 2010

Jimmy Wix – kortare än någonsin!

Satt och bläddrade i dagens Sportbladet här på jobbet alldeles nyligen. I nederkant på en av sidorna fanns en bild på Aftonbladets OS-trupp. Jag tittade och tittade. Tänkte att va tusan, har de glömt fotograf-Jimmy. Det var ju inte schyst. Så som han sliter där borta i solen.
Kollade igen. Noggrannt. Från vänster till höger, och tillbaka igen. Nope, han är inte med.
Eller vänta nu, vad är det där? Ett huvud som sticker upp ur texten under bilden. Där är han ju. Sköööönt. De hade inte glömt Jimmy.
Men jag hade glömt – man måste kolla lågt – Glocalnet-lågt alltså.

Klicka på bilden för att se Jimmy Dubbelve.

torsdag 11 februari 2010

13 299kr

13299kr, varken mer eller mindre. Det är precis så mycket mitt streck på magen är värt enligt Försäkringsbolaget.
Opererade mig för fem år sedan och tog ut en inflammerad blindtarm. Efter det så vart det infekterat igen, så vi fick man skära upp magen en gång till. Fast efter den gången sydde vi inte igen hålet, utan de fick självläka. Därav mitt fina ärr.
Skickade in journaler och bilder till försäkringsbolaget för att få ut pengar för vanprydande ärr som det så fint heter. Efter deras bedömning var det alltså värt 13 299kr.

Jag förstår verkligen inte hur de räknade ut det på kronan. Jag pratade med Jimmy senare idag och berättade om ersättningen. Han tyckte att det var på tok för lite och yrkade på att jag minst skulle ha 13 338kr. Får väl se om jag ska överklaga. Annars kanske Jimmy kan lägga det sista ur egen ficka.

Nu har det hänt igen...

Jävla skit också...

Var 2 dagar i Tampa, Florida och det spöregnade hela tiden, sista dagen när vi skulle åka hem sken solen såklart.
Det skulle utnyttjas så ut i solen 45 min och sola innan vi var tvungna att sticka.

-Eh skit i solskyddsfaktor Jimmy, det är ju februari och bara 20 grader ute, 40 min kan inte göra någon skada, tänkte jag.

Hepp..
Gjorde mitt berömda, hålla handen o släpp så ser du hur jävla röd man blivit.

Min kollega Mats har haft jättekul åt detta.
Vi är i Detroit nu.
Deras Hockeylag heter Red Wings.
Deras hejjramsa går Lets go Red Wings. ba ba bababa
Vilket nu blivit:
Lets Go Red Wix. ba ba bababa

onsdag 10 februari 2010

Potatisklister

Måste dela med mig av gårdagens upplevelse inom potatisbranschen.

IMG_0553 kopia.jpg

Kollegan Mats Wennerholm med sin jättepommes.

HELVETE vilken jättepotatis det odlat fram för att få till den här.

Eller har köttklisterproducenterna även potatisklister?

Man blir ju som man umgås

Ja du Jimmy, som jag kommer ihåg det umgicks alla bröderna Wixtröm med Slitz-damer under en period. Vissa blev tydligen mer påverkade än andra av det umgänget....

Lill-Runar lever!

Bara för att du är i USA så kommer du inte undan lill-Jimpa. Den här fina bilden dök upp som ett brev på posten i inkorgen. Du nämnde nåt om att jag hade Runar-frisyr. Mycket märkligt – du ÄR ju Runar, mer eller mindre. Runars okände tvillingbror?
Bara en tidsfråga innan du börjar bryta på norska och skjuter rådjur från hotellfönstret i Vancouver. La de swinge Jimwix!


Jo men Jimmy…

Om du tycker att min frisyr var hemsk på den där bilden, hur känns då den här på dig? Vinner inga priser va?

I övrigt: Är det inte läskigt att man kan vara så vit att man knappt ser konturerna på Jimmys vänsterarm mot dörren bakom?

tisdag 9 februari 2010

Tiden går...

Och det är väl en jävla tur de...?
Annars hade Liam fortfarande sett ut som en badboll man doppat i choklad...
Peter hade fortfarande tyckt de varit coolt med en oversized klocka med gul/blå/röd urtavla och Slitz damer...

Tobbe hade fortfarande haft kycklinggul skjorta och Runar Sörgaard frisyr.

Och Anna då, herregud? Tur att du lämnat tillbaka gammelfarmors mössa och A-teens Danni frus jycke...

Elakt?
Bloggar man inte så bloggar jag åt dem :)

Swedish marshmallow.


Lill och stor marshmallow.

Alla vi som jobbar med OS har fått vita fina jackor...

Kollegan Mats Wennerholm står i hissen på väg ner till omklädningsrummet efter matchen mellan Washington och Pittsburgh när en kvinna synar honom från topp till tå och till slut säger:

-Ohh, nice jacket.

Thank you, säger Mats och ler lite.

- You look like a marshmallow, tillägger hon innan hon lämnar hissen.