torsdag 28 januari 2010

Svar på tal, läs inlägget nedanför först!

Jag har en förklaring...
Tänkte först skriva det i kommentarsfältet men det blev för långt, hur som.
Varje gång jag kommer till en parkering så MÅSTE jag ta den närmaste platsen. Även om det finns en bra perkering så chansar jag ALLTID på att åka fram till tills man verkligen ser att, NEJ det är fullt, och samma sak jämt, finns det ingen parkering kan jag tom stå och vänta i 5 minuter i stället för att gå 20 meter. LAT,
nja, vet inte om det beror på det, jag kan ju direkt efter åka och träna 2 timmar, det har helt enkelt med något annat att göra!
JAG MÅSTE STÅ NÄRA.
Det är det värsta jag vet att gå när jag inte vill gå, faktum är att jag väljer affärer/gallerior efter perkeringmöjlighet. Typ Gallerian i stan går jag alltid till, för där jävlar kan du parkera bilen i Forex nästan.

Man skulle kunna säga att pakeringsmöjlgheter styr mitt liv.
Och så var det idag också, jag skulle hitta närmaste plats men fick ge vika för det var fullt, så åkte jag mot enkelriktat o garaget och parkerade åt fel håll, sen fick jag backa 75 meter för att komma ut, men jag sparade säkert 22-23 steg på det också....

By The Way.
Anna Inga Birgitta Wixtröm!
Om du inte tar dina fingrar ur arslet och ser till att plinta ner ett blogginlägg snart så ska jag se till att Liam snart kan varenda svordom på både Svenska o Finska.

SÅ tråkigt liv kan du väll ändå inte ha att inget på 40 dagar är värt att berätta?

2 kommentarer:

Tobbe sa...

Jag sa ju det – märkvärdig är vad du är. Nästa gång hittar man väl bilen inne i det pyttelilla rummet vid hissarna. : )

Elin Gotland Isaksson sa...

Skummade igenom texten och fick uppfattningen att Anna skrivit inlägget. Eftersom jag på pricken kände igen mig och det likaväl kunde varit jag som skrivit inlägget, förutsatt att jag hade en blogg då, så blev jag väldigt besviken när jag upptäckte att min "sister in parking" var Jimmy och inte Anna!?
Tänkte också föreslå en lunch där vi pratade om detta, för andra, retsamma beteende. Nu får vi väl prata om Jimmy istället.
Anna, vilken dag lunchar vi?