lördag 31 oktober 2009

Maldiverna.

Utsikt från vårt sovrum. Trappa rakt ner till hajarna. Blir ett kvällsdopp sen sängen.
Doha. Huvudstad i Qatar där vi mellanlanda tidigt i morse.
Sofia spanar ut över stan. eller någon snygg arab, minns inte.
Korallrev från sista flyget till Rangali Island
Landar i ett regningt Maldiverna.
Glad efter en timmes massage och lite juice, bara 30 minuters flygning kvar i seaplanet bakom mig.
Korallrevet intill våran ö.
Framme i skymningen. blir mörkt runt halv åtta.
Sofia får massage efter de långa flygningarna medans de gör i ordning vårt seaplane.

Veckans roligaste bild

Peters flickvän Sofia är en jäkla skön tjej.
Här om dagen fick jag ett mms från Sofia (som för övrigt är av modell-längd) där det stod:

"Hittade varsin häst till Peter och Jimmy:)"
Sofia ligger etta på min lista över roliga människor just nu.

Redan i celibat… det här lovar inte gott

Liam är ju taggad till tårna över det här med Halloween. Det är pumpor hit, godis dit och spöken både högt och lågt. Så på morgonkvisten kom Liam och hans kära mor på att de kunde utnyttja stackars lillebror till att göra att spöke av. Han kan ju ändå inte protestera särskilt mycket.
Sagt och gjort. Anna klippte sönder ett vitt lakan, och diskussionerna flödade runt huruvida man skulle få till själva huvuddelen.
Jag röstade för att om de nu ändå skulle göra det så vore det bästa att bara göra två hål för ögonen helt enkelt. Så att han ser lite scary ut i all sin pyttighet.
Mjaaa, sa Anna. Det är kanske inte så schyst (som att det vore det att klä ut honom över huvud taget.) Jag tycker att vi gör ett stort runt hål för båda ögonen i stället, fortsatte hon.
Och vips så hade vi fått oss en egen manlig nunna i familjen.
Verkligen snyggt. Absolut. Det där blev ju skitbra. Han ser sjukt läskig ut lillebror. Ett superspöke skulle man kunna säga. Spökenas gudfader. Håll er inne idag för fan, det här spöket kan skrämma skiten ur vem som helst.

torsdag 29 oktober 2009

Att ta steget..

Den här lilla gynnaren tog sina första steg i dag.

Anna tipsar

Jag har hittat min själsfrände.
Han har skakat om min värld och jag befinner mig ett enda stort kärleksrus.
Jag talar om Klorin Power Mousse.
Den här rackaren klarar allt. Jag sprayade den nyss på väggen vid trappan (den var så smutsig av alla kladdiga barnhänder, att man inte kunde urskilja om den var vit eller grå) och varenda liten fläck försvann. Väggen är baske mig som ny!
Jag är totalt hänförd och nu vill jag spraya den på allt, i köket i badrummet, på barnen, på Tobbe ovs..

Min nya kärlek:
Btw, för er som var lite nyfikna på mitt nya jobb så hittar ni företaget här

onsdag 28 oktober 2009

Happy day

Idag är jag så glad, så glad, så glad!

*Glad för att jag har en underbar familj.
*Glad för att jag idag har fått ett nytt, spännande jobb.
*Glad för att min yngste son går i mammas fotspår och redan har lärt sig att skrubba toaletten. 

Titta vad duktig, och killen är inte ens ett år!

tisdag 27 oktober 2009

Jag är ett hat-objekt

I ett års tid har jag gått fram och tillbaka till dagis två gånger om dagen. 
Ett stenkast ifrån Liams dagis, ligger ett annat dagis och mellan dessa två daghem sträcker sig en lång backe. 
I ett års tid har jag också mött "Brun-morsan" i backen två gånger om dagen, eftersom hon lämnar sin stora dotter på det andra dagiset. Jag kallar henne "Brun-morsan" eftersom allt på henne är just brunt: Brunt hår, bruna kläder, brun vagn och bruna skor, en gång i somras slog hon dock på stort och hade vita byxor på sig. EN gång!
Man kan ju tycka att två mammor med barnvagn, som gått förbi varandra ca 710 gånger (utan överdrift) skulle kunna hejja på varandra.. Men det tycker INTE "Brun-morsan". 
Så fort hon ser mig, sticker hon upp näsan i vädret och går förbi mig som om jag vore luft. 
Jag har hälsat på henne flera gånger, utan att få så mycket som en nick tillbaka. 
Ibland går hon t.om över på andra sidan vägen när hon får syn på mig. 
En gång när hon bytte sida, så gjorde jag en kupp mot henne och bytte sida jag också - så hon tvingades att möta mig ändå (bara för att jävlas). Då fick hon något mordiskt i blicken och sen drog hon upp näsan så högt i vädret att jag var rädd att hon skulle få nackspärr. 

Jag tror att Brun-morsan hatar mig mest av allt i världen. 
Men det gör inget. 
Vill hon gå där, brun och jävlig med näsan i vädret och hata mig så får hon väl det.

Jag funderar på att se ut på följande vis i morgon när jag möter henne..
Just to make a point, liksom.

måndag 26 oktober 2009

Den besatta tårtspaden

Igår hade vi födelsedagsfirande för Liam här hemma. 
Det var även premiär för Liams spelande tårtspade, som han fått av farmor Monica. 
Det är en tårtspade i plast som spelar "Happy Birthday" när man håller handen runt skaftet. 
Gästerna blev mycket imponerade av den till Liams stora belåtenhet. 

När alla gäster gått hem, satt jag, Tobbe och Peter (som kom lite senare) vid köksbordet och pratade. Plötsligt hör vi hur det börjar spela "Happy Birthday" ifrån diskbänken. Det var tårtspaden som fått någon form av storhetsvansinne och låg och spelade för allt den var värd. 
Tillslut lyckades Peter få tyst på den, tack och lov!

Några timmar senare ligger jag och Tobbe inne i sovrummet och tittar på tv, när vi plötsligt hör "Happy Birthday" spelas ute i köket. Jag gick ut och kollade, och visst var det den förbannade tårtspaden som låg där och väsnades IGEN.
Jag fick tyst på den och gick tillbaka in till Tobbe, men hinner knappt lägga mig ner förrän "Happy Birthday" börjar igen ute i köket. 
Tobbe gick ut och lyckades först inte med att få den att sluta, så det slutade med att han fick skruva isär tårtspads-helvetet. 
Nöjd med sin bedrift kommer Tobbe in och lägger sig igen. 
Efter kanske fem minuter hör vi hur "Happy Birthday" börjar spelas från köket igen - ifrån en demolerad tårtspade?! Sjukt!

Det slutade med att vi fick slänga ut den besatta plastbiten. 

Isärskruvad men ändock spelandes:

söndag 25 oktober 2009

Idag är ingen vanlig dag…

För idag är Liams födelsedag. 4 år blir han.
Och OJ så tidigt han vaknade i morse vår stora kille. Redan vid halv fem stod han i trappan och ojade sig över att det var mörkt ute. Vi bad honom att lägga sig i våran säng i stället och somna om.
Men nä, det gick bara inte. I TVÅ timmar låg han alldeles tyst och stirrade i taket. Vid halv sju var det lika bra att ge upp. Så vi bad honom stanna kvar i sängen en stund medan vi gjorde i ordning tårtan med ljusen och staplade presenter på hög. Sen sjöng vi för honom.
I det sista paketet låg den saken han väntat på allra mest. Och då snackar vi ingen radiostyrd bil eller något annat high tech. En jäkla hästskomagnet för 20 spänn. Det var det han ville ha allra mest. Den har han nu gått runt och satt fast i diverse saker i flera timmar. Han har inga högre
krav vår lilla prins.

Liam blåser ut ljusen:


Yes, jag fick en hästskomagnet.


En radiostyrd bil blev det också…

lördag 24 oktober 2009

Fan, det var ju så nääära!

I morse drog jag iväg till OK:s GDS-hall för att tillsammans med de riktigt rutinerade gubbarna göra en rejäl städning och tvättning av bilen. Och efter ett par timmar när jag var nöjd med bilen och ändå var i farten, tänkte jag att jag skulle överraska både mig själv och min fru.
I förra veckan började nämligen en varningslampa indikera i bilen. Vänster positionsljus fram var trasigt. Så när jag ändå stod där i tvätthallen gav jag mig på denna uppgift. Med båda tummarna mitt i handen, som Anna gärna jämt vill påpeka för alla.
Och helvete vad bra det gick. Jag lyckades pilla loss ett lock som satt framför lampan. Jag lyckades lirka ner mina korvfingrar där och fick till och med ut hela lampsatsen. Sjukt avancerat. Glad i hågen och stolt som en tupp gick jag in i OK-butiken och bad att få köpa en ny lampa. Det fick jag. Och ditmonteringen av den nya gick också som en dans. Fan va gött, tänkte jag och gick in och startade tändningen i bilen. Men ICKE då. Inte fan ville den nya lampan lysa.
Jag monterade till och med både ut den och satte tillbaka den åt andra hållet en gång extra för att försäkra mig om att jag inte gjort fel. Men nä då, den ville inte lysa.
Bitter och besviken satte jag mig i bilen och började rulla hemåt. Men kunde inte släppa tanken på varför jag inte fick det att fungera. Så jag ringde upp min gode vän, Mr teknik-guru himself. Tyresös egen Martin Timell (fast lite snyggare kanske) – Johan Angert.
Som tur var befann han sig i krokarna av vårt hus, så han tittade förbi en kvart senare för att kolla på skiten. Och han var minsann mycket nöjd med min montering av den nya lampan.
Problemet var bara att det var HELLJUSET jag hade bytt. Inte positionsljuset. Och helljuset var det ju inget fel på.
Nåväl, när Johan ändå var där fick han ta över. Och det var väl en jääävla tur det. Han fick för fan skruva loss halva fronten på bilen för att kunna byta den där löjliga lilla trecentimeterslampan. Men så fick han också en rejäl portion köttbullar och makaroner som tack för hjälpen.

FAN, jag som var så jävla nära att lyckas.


Tobbe med lilla lampan:
Johan har skruvat isär halva bilen:

En kreativ lördag

Nu har jag precis fått i mig min morgondos av kaffe. Får jag inte mitt kaffe blir jag ond, ungefär som en Gremlin som fått vatten på sig. 
Tobbe har dragit iväg nu på morgonen för att tvätta bilen i OK's gds-hall. Gubbvarning på det?!
Nej, nu får jag nog ta och sluta tracka min stackars man innan han lägger in om skilsmässa. 

Idag känner jag mig väldigt kreativ, men inte på det sättet att jag vill måla små puttinuttiga tavlor eller så. 
Nej, jag vill fixa saker här hemma. Måla väggen vid trappan (den är full av avtryck från små klibbiga barnhänder), borra upp hyllor, lägga nytt golv på övervåningen, tapetsera på övervåningen eller kakla om badrummet. 
Jag vill dra på mig blå-byxorna och åka till Bauhaus och botanisera bland penslar, spackel och färg. Jag vill göra det NU, NU, NU!
Tyvärr kommer det krävas en enorm dos av kvinnlig list och elakt spel, för att få Tobbe att gå med på mina planer. Han drabbas av lätt illamående och yrsel när jag får mina infall av kreativitet. 

Vi får se hur det går..


Jag bjuckar på en Jimmy-bild, det är ju ändå lördag..

fredag 23 oktober 2009

Overall-tönt

Då var det dags igen då.. 
Hockey-säsongen har börjat, och ingen är gladare än Tobbe. 
Det innebär nämligen att han får krypa i sin vansinnigt porriga sparkdräkt igen. 
Jag HATAR sparkdräkten! Men Tobbe kan inte för sitt liv förstå min illvilja mot hans älskade sparkdräkt.. Han kan sätta på sig den flera timmar innan det är dags för honom att åka till ishallen, och bara gå runt och mysa. " - Vadå? Den är ju jätteskön!" brukar han försvara sig. 
Jag har försökt få honom att köpa ett tvådelat underställ, men se det går INTE! 
Det kan nämligen bli en glipa då, och det är inte alls lika skönt. 

Han är rolig min man.. Här om dagen försökte jag förklara för honom att det var bättre att vi köpte en overall till Liam i vinter istället för jacka och byxa, eftersom det är mycket smidigare och skönare för Liam. 
Men Tobbe hade en annan åsikt: 
"- Men Anna, ser det inte lite töntigt ut med overall på en fyra-åring?!"

 Jag vet inte vad ni tycker, men det känns lite som om de orden just hoppade upp och bet Tobbe i röven.. Overalls-röven rättare sagt.

torsdag 22 oktober 2009

Osams med min yngste son

Jag vet att jag varit värdelös på att blogga den sista tiden. 
Men nu tar vi nya tag, och jag kommer att skriva minst ett inlägg om dagen vare sig ni gillar't eller inte. 

Min dag började vid halvsex-rycket, när min yngste son bestämde sig för att han minsann sovit färdigt. Vi var inte riktigt överens om det. 
I övrigt flöt morgonen på riktigt bra, bortsett från att de små bröderna W (inte Peter och Jimmy) gick en match mot varandra i badrummet. De har nämligen redan börjat reta varandra, något som jag trodde skulle komma betydligt senare - men ICKE.

 Nu är Liam på dagis medan jag och Noel är hemma och tvättar. 
Just för tillfället är vi osams, eftersom jag har stoppat in Noels älskade snutte-giraff i tvättmaskinen. Han blev så arg på mig när jag tog den ifrån honom, men det var verkligen dags för en tvätt då den snart skulle klassas som en sanitär olägenhet. 
Så nu står Noel framför tvättmaskinen och tittar på när snutten far omkring därinne. 
Han har stått där i ca tio minuter nu, och när jag går in och försöker locka ut honom därifrån ger han mig "evil-eye". 
Hoppas att den är klar snart.. 

Som sagt.. Han är inte kompis med mig just nu.

tisdag 20 oktober 2009

Uuuu vad dåligt…

Fy så värdelös uppdateringen är här. Dessvärre har jag inte heller tid att skriva något längre just nu. Ska iväg och spela innebandy om två minuter…
Men jag har besökt kungens hus med barnen i morse i alla fall (don´t ask vad jag gjorde där 07.50 i morse på andra sidan stan).
Har även kollat på den senaste ICA-reklamfilmen med praktikanten Jerry tio gånger. Fan vilken kung han är, den där Jerry.

DJ Liwix och MC Miniwix kollar in knugens lilla lada…

fredag 16 oktober 2009

Om helgen och korta människor…

Idag kommer mor och far Wixtröm på besök till storstan. Eller farmor och farfar om man ser det ur våra barns perspektiv. Liam är redan uppspelt som om det vore julafton. Han träffar ju tyvärr inte farmor och farfar så ofta som han skulle önska (det vill säga varje dag). Men när de väl träffas, då leker de som om det inte fanns någon morgondag. Det är vilda lekar i bubbelpoolen, långa cykelturer i spöregn, stenhårda hockeymatcher på gatan utanför huset och tonvis med farmors köttbullar. Vi får väl se vad helgen har att erbjuda denna gång.
Spikat är dock att vi allihopa ska besöka ishallen i Salem i morgon eftermiddag när småbröderna ska försöka få något vettigt uträttat i en träningsmatch. Anna är dock lite skeptisk till att gå och titta på den där matchen. Hon är, jag citerar "rädd för att någon ska köra på Peter och Jimmy ordentligt. Då blir jag förbannad och kommer att börja skrika och ha mig". Så sa hon, min fru. Hon är nämligen mycket rädd om sina små farbröder.
Och de är ju förvisso inte särskilt resliga om man jämför med en del klumpedunsar i motståndarlagen som är över 1,95 i strumplästen. Jag hävdar dock alltid att de kompenserar det med att vara kvicka och tekniska.
Vår gode vän Leif Peter är dock inte lika övertygad om det. Han hävdar alltid att Peter och Jimmy(och jag med för den delen) ska ställa sig under ett bord och skämmas när vi har sagt eller gjort något olämpligt.
Och igår blev den tesen faktiskt verklighet. Noel satt nämligen och knaprade gammalt bröd som hade hamnat på golvet när jag kom på honom. AJA BAJA, sa jag till honom.
Då kröp han in under bordet och ställde sig där och skämdes.
Kolla på honom, så han skäms, Mini-Wixen:

Jadu...



Sitter och kollar på något sånt här frågesportsprogram...

Frågan är vilken sport?

Ledtrådar:

Tiger.
Annika.
Man har handicap.
Är man lat kan man åka bil.
Den utövas på gräs.
Den är dyr.
Det finns små sandbunkrar och vattenhål.

En kille ringer in och på allvar röstar på badminton!

Herregud!

onsdag 14 oktober 2009

Grattis Älskling!


Idag fyller Johanna år faktiskt!

Hon fick en cykel av mig om någon skulle undra...

Grattis världens bästa!

måndag 12 oktober 2009

ComHem IQ kom hem!

Pratade med ComHem nyss...

Hon jag pratade med kan ha varit den dummaste NÅGONSIN jag pratat med...

Jag frågade när OnDemand kommer till STHLM....

-Jag vet inte vilket datum exakt det kommer men huvudstädERNA är prioriterade, Så det är sagt att dom ska få det i början av 2010!

Någonstans där gav jag upp och la på...



torsdag 8 oktober 2009

Kort uppdatering på inlägget under detta!

Status: Det brinner på riktigt bra.
Eldmästare: Tobbe och Liam.
Tid sedan start: Cirkus 4 minuter.
Antändningsmateriel: 20 sidor från en värdelös tant-pocket-bok samt lite utandningsluft.
I spisen: Tre vedträn staplade i pyramid-form.
Slutsats: Hej då eldansvarig Anna. Hej hej Tobbe och Liam.


Annas eldhaveri!

Vi installerade ju i slutet av våren en braskamin i allrummet/köket på nedervåningen. Dessvärre tog ju den kalla säsongen slut precis när vi väl fått den på plats, därför är det ur det avseendet ytterst trevligt att det börjar bli kallt ute igen så att vi kan få använda den.
I förra veckan köpte jag såna där tändblock som man använder för att få fjutt på skiten. Köpte ett rätt stort paket direkt, för att det skulle räcka länge. Närmare bestämt 96 !!! stycken tändblock var det i röret. Hade fått för mig att det skulle räcka ett par månader åtminstone.
Trodde jag.
I morse när jag tittade i röret så var det inte så många kvar. Det var EN kvar. Till saken hör att jag inte har tänt brasan en enda gång den senaste veckan. Det har min vackra fru gjort.
MED HJÄLP AV 95 STYCKEN TÄNDBLOCK, FÖRDELAT PÅ CIRKA 7 BRASOR.
Hon har alltså snittat sisådär 13 tändblock per brasa.
När jag påpekade detta i morse brann det (bokstavligt talat) i huvudet på Anna.

– Ja men för helvete, försök själv att få fart på den där jäveln då. Det är ju något fel på skiten. den funkar inte som den ska, sa hon.

Så nu ska jag testa i eftermiddag om jag med mindre än 13-14 tändblock kan få fyr på brasan. Låt oss säga så här – risken är överhängande att Anna har tänt sin sista brasa. Och om jag mot all förmodan inte lyckas är chansen stor att vi inte kommer att använda eldstaden mer då det förmodligen skulle vara billigare att bo i Thailand på vintern än att köpa ett megapack med tändblock en gång i veckan.


Som J Lo skulle ha sagt: "I´m still Anna with the blocks" : )

söndag 4 oktober 2009

Fadder Foura

Här är en skön lirare, Burundi 3 år.

Ligger här en Söndagskväll och funderar på att skaffa ett fadderbarn?!

Verkar ju vara en god gärning...

Nej, jag är inte bakfull och har dåligt samvete...

Tänkte bara...

Brevväxla lite, åka dit och titta till honom och kanske lira lite fotboll med honom.

Vad tycks?

lördag 3 oktober 2009

På tal om barnvakt...


Jag – en I.D.I.O.T!

Jahapp, ungefär fyra minuter hann inlägget under ligga ute innan lill-Jimpa ringde och gormade. – Idiot. Pucko. Du måste ju lägga ut hela texten fattar du väl.
Så låt mig innan ni läser texten få ändra föregående inläggs rubrik till presens:
Fan, jag HAR det inte lätt alltså.

Här är texten hur som helst (klicka på bilderna för att se dem lite större):



Fan, jag hade det inte lätt alltså!

Är hemma i barndomens Karlskoga över helgen och låter gangsterungarna köra slut på sin farmor och farfar. Under morgonen idag gjorde vi ett sällsynt besök på vinden hemma hos mor och far. Och där fanns ju allehanda gamla saker från tider som flytt. Bland annat min pärm med utklipp från mina första år som journalist på lokaltidningen Karlskoga Kuriren.
En favorit som man minns väl än idag är min krönika om vilket helvete jag tvingades genomleva när jag var barnvakt år Peter och Jimmy – jag döpte den till "En barnvakts uppgång och fall". I stort sett är det en enda lång klagohistoria om vilka skitungar mina småbröder var, hur de fjäskade för min dåvarande flickvän och hur de vägrade att gå och lägga sig när vi ville ha lite mystid för oss själva. Och när jag läser den inser jag snabbt, jag hade det fan inte så lätt då alltså.
Snorungarna Peter och Jimmy skulle servas med mat, de skulle ha godis, de skulle kolla på tv, de skulle roas. Och själv var jag 16 år gammal och ville mest, eeeh, ligga och mysa med min tonårsspräckta röst och flickvän.
Dessvärre är krönikan lite för lång i formatet för att få med hela, men jag bjuder lite på inledningen av den, samt en smått fantastiskt hemsk bild på mig själv i alla fall…


fredag 2 oktober 2009

Kul..

Att Peter har skrivit, flickan som lekte med elden samtidigt som Tobbe lagt in en bild på Anna framför brasan!