tisdag 29 september 2009

Jo, ni vet den där helikoptern…

Alla undrar ju vem det var som körde den. Wixtröm-bloggen kan nu som första media i världen avslöja sanningen – det var Liam och jag:

måndag 28 september 2009

Nära döden-upplevelse

Alldeles nyss låg jag i godan ro och tittade på tv, då jag plötsligt hörde ett väsande ljud.
Jag tittade upp och möttes av en förskräcklig syn - den var tillbaka. Mördarspindeln from hell. 
Våra vägar har korsats en gång förut, i somras ute på altanen. Den gången försökte jag ta död på honom genom att spraya honom med en stark rengöringspray. Men han lyckades alltså överleva mordförsöket, och hade nu lyckats komma in i huset för att ta ut sin gruvliga hämnd på mig. 
Min första tanke var att fly ut från sovrummet, men besten var smart och hade spärrat av min flyktväg. Jag tog mig en närmre titt på honom och insåg att vi fan var jämnlånga, så att gå i närkamp var inte att tänka på. 

Till sist fick jag inse att jag var tvungen att kalla på förstärkning, så Tobbe fick komma till undsättning och ta död på det hemska odjuret. 

Nu är han borta för alltid, och ett lugn har spridit sig i sovrummet. 

Här står han på bakbenen och fräser - redo att attackera:

Vi har åkt båt

I fredags drog hela brödraskapet Wixtröm inklusive flickvänner iväg på en kryssning tillsamman. 
Vi åt och vi drack, delade upp oss på tre lag och tävlade om vem som kunde vinna mest pengar på en timme (naturligtvis vann jag och Jimmy) vi dansade, dansade och dansade hela natten. 
Jag drack vin och kom till den nivån där jag tycker att jag både är charmig, rolig och dansar bäst av alla i hela världen. Anna, när Anna är som bäst helt enkelt;)

Hujedamig vad roligt vi hade!


Jag fick dessutom ett presentkort på Njuta Spa av mina underbara svågrar.
Tusen tack Peter och Jimmy - ni är bäst!
Så här såg mitt stackars öga ut dagen innan kryssningen, men farbror doktorn gav mig en mirakel-salva och det blev bättre dagen därpå. TUR!
Tack älskade Tobbe för min fina present (kryssningen) jag älskar dig min skatt!

Morgonen från helvetet (varning för argt och långt inlägg)

Sedan några år tillbaka bor jag ju som bekant med min fina familj en bit utanför centrala Stockholm. Så där på lagomt avstånd från hetsen i stan för en gubbifierad 31-åring som jag själv. Och så har jag ju turen att ha jobbet på "rätt sida stan" också. Vilket innebär att jag aldrig behöver stå mer än två minuter i kö på morgonen eller kvällen (ungefär som när jag bodde i Karlskoga alltså).
Men i morse sket det sig big time. Skulle svänga förbi BMW på södra infarten vid Segeltorp (cirka tre mil att åka dit) för att lite snabbt byta ett oljefilter, sedan ta mig in till jobbet i god tid för att hinna köra min obligatoriska morgonträning på gymet. Och som jag redan berättat, den gubbiga sidan av mig accepterar INTE att det ruckas på denna träning, ej heller på tiderna runt detta.
Så jag gav mig iväg i god tid tyckte jag. Satt i bilen startklar med träningskläderna på mig redan vid 06.20 och hade räknat ut att jag då skulle slippa helvetesköerna i Södra Länken som brukar dra igång runt 07.00. Trodde jag alltså. Närå, redan kvart i sju var det tammefan stopp i den där vidriga tunneln. Tog mig över en timme att ta mig de tre milen till Segeltorp.
Och sen då? Jo men visst, det där luftfiltret tog ju en och en halv timme att fixa. Det blev så jobbigt för killen i receptionen som hade sagt att "det tar max tio minuter", att han till sist kom med både morgonkaffe och Svenska Dagbladet till mig.
Och sen gick det i alla fall smidigt till jobbet med tanke på att klockan redan var 09.00 och alla borde redan vara på plats på sina arbeten?
Nähä du, skulle inte tro det. I den här jävla stan jobbar folk lite som de vill, så det var tammefan polsk brödkö heeeela vägen in till Globen även på tillbakavägen. Vid tiosnåret sladdade jag in på gymmet och skulle börja träna. Två timmar för sent!!!!
Det här funkar inte i min värld längre. Jag har stått i för många köer och pekat finger åt alldeles för många idiotiska gubbar i trafiken under mina snart 13 år i Stockholm. Det var banne mig sista gången jag försöker ta mig någonstans i Stockholmstrafiken på FEL tider.
Bygg om stan för fan. Hur står folk ut VARJE morgon med dessa köer?
Vad vill jag ha sagt med det här inlägget då? Ingenting egentligen, förutom att trafiksituationen på morgonen och tidig kväll är totalt värdelös i den här stan. Och att jag skulle kunna tänka mig att flytta härifrån bara för att slippa skiten. Så, nu har jag sagt det! Förlåt! Typ!


"Det är lugnt älskling, jag är hemma innan Liam fyller 4 den 25 oktober".

torsdag 24 september 2009

Givakt!

Är inte det här en riktig solskenshistoria?
Jag gillar speciellt citatet: "Han har onanerat när polisen skulle förhöra honom".
Inga blygsamma takter här inte.


tisdag 22 september 2009

Det är synd om mig

I morse vaknade jag av att mitt höger-öga gjorde väldigt ont. 
Jag gick in i badrummet och kollade i spegeln och fick en chock: Jag såg bara ett vänster-öga, det högra existerade liksom inte ens.
Jag har sköljt och sköljt med koksaltlösning, men inte fanken blir det så mycket bättre utav det. Nu får jag sätta allt mitt hopp till att farbror doktorn kan hjälpa mig.

Kolla, jag ser ju ut som skräcken själv!

måndag 21 september 2009

Alltså...

Jag ställde mig och lagade pannkakor nyss...

Inte för att vara sån, men FAN viken talang man är på det.

Tänk er själv när mina barnbarn kommer på besök och morfar står i köket med dubbla järn och jonglerar som bäst med ett par riktigt tunna och krispiga pannkakor... Då ni...

Se själva här:

söndag 20 september 2009

GRATTIS!

Idag fyller världens bästa fru och mamma 26 år. Och det är få förunnat att ha en sådan fantastisk tjej vid sin sida genom livet, det är jag säker på att även Liam och Noel tycker redan nu.
Det är nästan exakt fem år sedan jag träffade Anna för första gången, och sedan dess har livet bara blivit bättre och bättre, och jag tittar fortfarande så där barnsligt förtjust på henne när hon inte ser. : =)
I morse uppvaktade jag och barnen henne med tårta och presenter på sängen. Men den riktiga presenten kommer först på fredag, då ska Anna och jag vara barnlediga (tack mormor och morfar för att ni tar hand om pojkarna). Då åker vi på en liten relaxkryssning över ett dygn till Mariehamn. Det är hon väl värd som kämpar hela dagarna med våra små gangsterungar.  
Då ska vi sitta i den här hytten och dricka ett gott glas vin och titta ut över världens vackraste skärgård:




Födelsedagsbarnet förra helgen på lunch på Dalarö Stadshotell:



Alla ni som tycker att Anna är en go tjej kan väl skicka ett grattis till henne i kommentarsfältet. Jag vet att hon skulle uppskatta det otroligt mycket…


fredag 18 september 2009

Var jag full när jag parkera igår?!

Det var det första jag tänkte när jag stod på terrassen och kollade ner på min bil som var parkerad på gatan nedanför mig.
Jag hatar när folk inte kan parkera, speciellt när de ställer sig över två parkeringsplatser.
Det var precis vad jag hade gjort. När jag sedan kommer ner ser jag att det sitter ett polisavspärrningsband på förardörren och att det är blod på gatan och på min bil.
Det visar sig när jag ringer polisen att det var en biljakt efter ett rattfyllo som har slutat rakt in i min bil. Visste väl att det var alkohol inblandat i den idiotaparkeringen.


Av en ren slump har jag lyckats komma över bilder från gripandet av killen som parkerade om och demolerade min bil. Min gode kollega Maja som bor granne med mig såg hela händelseförloppet och tog några rutor med sin Iphone. Hon visste inte just då att det var min bil.

torsdag 17 september 2009

När snillen spekulerar

Igår var jag och Jennifer iväg och tränade, i bilen hem såg vi en kille i en stor, hottad SUV av något slag.

Jag: "- Kolla bilen, vilken jäkla penis-förlängare!"

Jennifer: "- Ja, verkligen.. "

Jag: "- Men du, om en tjej hade haft en sån vad hade det då kallats för?" 

Vi funderade en stund.

Jennifer: "- Det måste ju vara en fitt-förträngare såklart!"

Jag höll nästan på att köra av vägen pga skrattanfallet jag fick efter att hon hade kläckt det ordet.

Oj, vilket snuskigt inlägg det här blev nu..
Men det får ni faktiskt leva med, de är lite sådana vi är.

I huvudet på Noel, nio månader, kl 07.15 i morse…

"Pappa, sitt inte där och bajsa hela tiden. Ser du inte att jag är snorig som tusan?"

"Ah, vänta lite, nu kommer det ända ner till munnen igen."

"Mmm, det var inte så tokigt ändå. Jag avvaktar lite så får vi se utvecklingen på det här".

"Återkommer inom kort. Förresten, ser du vad duktig jag är. Men hjälp av dina jeans och ben kan jag ställa mig upp själv. Är inte det värt en liten bit kall falukorv så säg?"


söndag 13 september 2009

Idag är det en sån dag...

...ni vet, en sån dag då man backar in bilen!

lördag 12 september 2009

Pinsam!



Sitter här på jobbet och fixar saker jag borde fixat för länge sen.

Bland annat svara på mail.

Skulle svara en kille som heter Tony, han hade skickat ett mail och berömt mig för en bild, verkligen jättesmickrande mail.

Trycker på reply,

Får se att Persbrandt är på TV.

Kollar och och fastnar helt i 2 minuter, sen återgår jag till mitt skrivande, men under tiden har jag fått för mig att killen heter Tommy.

Så jag svara helt enkelt:
*********
Tack Tommy

J.
*********


Pinsamt jag är, hur räddar jag upp det här?

Lycka är att ha barn

I dag har vi haft en lugn och skön start på dagen här hemma. 
Jag har suttit och druckit en kopp kaffe samtidigt som jag gått igenom bilder på våra underbara barn. Tänk att vi har haft lyckan att få två små fantastiska killar i vårt liv.
Det är helt otroligt vad mycket glädje och kärlek man kan känna inför sina barn, och jag kommer knappt ihåg hur livet var innan vi fick dom.
Men tiden bara springer iväg och de blir stora så fort, vilket både är roligt och sorgligt på samma gång. 
Liam blir snart fyra och Noel är snart ett, och de får mer och mer glädje av varandra för varje dag som går. 
Liam springer runt här hemma och har tusen frågor och funderingar kring allt och inget, och Noel kryper fort som vinden och försöker resa sig hela tiden. Igår hade vi altandörren öppen, Noel kröp runt på golvet, jag gick för att hämta något i sovrummet och två minuter senare var Noel borta. Han hade rymt visade det sig. 
Jag hittade honom ute i rabatten, där han gjorde tappra försök att bryta av mina små tujjor. 
Rackarns unge!

Nej, det finns nog inget som kan skänka en så mycket kärlek, lycka, oro och skratt i livet som barn.

Det känns inte alls länge sedan Noel var så här liten..
Nu är han så stor att han lyckats genomföra sitt första rymnings-försök;)
Liam är en riktig liten charmör. Här med Philippa, en av hans två tjejer;)

fredag 11 september 2009

torsdag 10 september 2009

Hög på energi

I dag vaknade mina småkillar redan vid 05.30. Vanligtvis brukar jag ligga i svår koma vid den tiden på dygnet, men idag kände jag faktiskt riktigt utvilad och på gott humör.
Jag tror att det har att göra med att jag och Jempan var iväg och tränade i går kväll.
Vi körde ett rätt bra benpass och jag som ofta blir lätt illamående (och tror att jag ska dö) av att köra ben, fick istället världens energi-kick efter träningen.

Den här hösten och vintern ska jag se till att verkligen hålla igång ordentligt, min kära man har köpt gummiband till mig också så att jag kan träna hemma. Helt perfekt när man inte hinner iväg till gymmet.
Nej, nu ska jag sätta igång med lite frukost här hemma.

onsdag 9 september 2009

Oskar är sjuk:(

Han ligger nog hemma och sover typ såhär.
Visst är han söt, det lilla penntrollet.

Krya på dig Oskar!

tisdag 8 september 2009

Med hänsyn till inlägget under detta…

Peter ställer ju ett helt gäng frågor i sitt blogginlägg under detta. Vad han fullkomligt missade att ta med bland dessa frågor är: Hur sätter man egentligen på en blöja på rätt sätt på en bebis?
I lördags var ju Peter och hans sambo Sofia så gulliga att de passade våra två mini-gangsters under tiden som Anna och jag fick en timmes massage av två thailändskor som till och med får Jimpa att se ut som en jätte (vi snackar max 1,30 här).
Döm om vår förvåning när vi kom hem och skulle byta blöja på Noel. Då satt den bak och fram och hade nästan trillat av… Men han var lika glad för det. Och vi fick oss ett ordentligt skratt.
Det är ju trots allt tanken som räknas… Eller hur?

Blöjstyle a la SofiPeter:

Dagens frågor...


-Hur kommer killen som kör snöplogen till jobbet på morgonen?

-Varför är det aldrig upptaget när man ringer fel?

-Om superlim nu fäster på allting, varför fastnar det
inte på insidan av tuben?

-Om man kväver en smurf, vad får den då för
färg i ansiktet?

-Om Du lyckas få upp en bil i ljusets hastighet, vad
händer då om Du tänder lyktorna?

måndag 7 september 2009

Det är inte lätt att vara fyra år

Liam kom nyss in i köket och bad sin pappa om att få en smörgås. 
Tobbe började göra i ordning smörgåsen men klantig som han var, lyckades han ha sönder mackan i två delar då han skulle bre på smöret. 
Jag visste vad som komma skulle, men jag valde att avvakta, luta mig tillbaka och bara titta på spektaklet. 

Tobbe: "Liam, här har du smörgåsen"
Liam: "Men pappa, den är ju SÖNDER!!?"
Tobbe: "Men Liam det gör väl inget, den går ju att äta ändå.."
Liam: (Hög falsett) "Men den är ju SÖNDER!!!"
Tobbe: "Men den går ju ändå sönder i munnen när du tuggar..?"
Liam: (Förtvivlad nu) "MIN SMÖRGÅS ÄR SÖNDER!!!!"
Tobbe: (Frustrerad) "Men Liam skärp dig nu, du kan väl bara äta en del i taget?!"

Sedan bröt Liam ihop totalt och sprang med vild blick in i sovrummet samtidigt som han ylade att vi var dummast i hela världen. 

Det är roligt hur det är egentligen.. Att det värsta som kan drabba en när man är fyra år, är att bli serverad en trasig macka.

lördag 5 september 2009

Tobbe vs Lasse Anrell

Idag firar jag och Tobbe fem år tillsammans,
Fem år fyllda av kärlek, barn, bröllop, hus och faktiskt helt utan svartsjuka och rivaler.

Förutom Lasse Anrell då..

Ända sedan jag var sexton år, har jag fascinerats av Lasses vassa penna, och jag glömmer aldrig den dagen då jag satt på ett cafe' i Globen utanför Aftonbladet, och vem stegade förbi om inte självaste Lasse Anrell?! Rent reflex-mässigt drog jag upp handen i en hälsning och kväkte ur mig ett "Tjenare Lasse!" Artig som han var, hälsade han lite förvirrat tillbaka och hastade sedan vidare in på redaktionen. Döm av min förvåning när Lasse fem minuter senare kommer tillbaka ner, går fram till den chockade, blonda sextonåringen (jag) och överlämnar ett signerat ex av boken "SPORTGRODOR" författad av Lasse själv naturligtvis. Lyckan var total.

Detta har jag levt på sedan dess, och jag tar varje tillfälle i akt och berättar om denna makalösa händelse, särskilt eftersom jag vet att Tobbe tycker att detta är fruktansvärt irriterande, och Tobbe har självklart fått höra om det otaliga gånger.
Till saken hör alltså att både min man och hans två bröder jobbar tillsammans med denne legend på Aftonbadet dagarna i ända. Okej, nu fortsätter vi…
Så fort herr Anrell kommer på tal, ser jag till att dra upp detta och jag talar gärna om Lasse som en vän - vilket kan reta bröderna Wixtröm till vansinne (fantastiskt roligt för mig!)
"- Anna, du känner faktiskt INTE Lasse!!" får jag höra vid flertalet tillfällen.
"- Du, Lasse och jag är riktigt tighta, jag fick en bok av honom en gång." brukar jag kontra.. Och Tobbe blir så irriterad på mig att han nästan måste lämna rummet.

Lasse, du är nog den enda som skulle kunna komma i mellan mig och Tobbe.
Du har en speciell plats i mitt hjärta;)

Bröderna Brothers

Jag har väl kanske inte alltid varit guds bästa barn (jag har insett det nu, mamma) men ändå har jag på något sätt lyckats bli välsignad med den bästa familjen man skulle kunna tänka sig.
Idag vill jag i synnerhet hedra mina kära svågrar Peter och Jimmy. De må se ut som Humle och Dumle, tjattra i munnen på varandra lika mycket som Piff och Puff, störa sig lika mycket på varandra som Starsky och Hutch, men när allt kommer om kring finns det inga som är så godhjärtade och snälla som dom.
De finns alltid där, ställer alltid upp och ser till att alla i familjen har det bra.

Idag ringde Peter: "Tobbe, ska inte du och Anna dra iväg på lite Thai-massage en timme? - Jag och Sofia tar barnen. Det är ni fan värda."

Icke att förglömma: lillebror Jimmy som titt som tätt erbjuder oss både det ena och det andra för att vi ska ha det bra.

Peter och Jimmy, vi är så lyckligt lottade som får ha er i våra liv!
(Sofia och Johanna är självklart inräknade)

Kan man annat än att älska de här två?!

fredag 4 september 2009

Rullgardinshelvete....



Har målat om sovrummet och ska nu sätta upp ny rullgardin...

Försökte borra två små härliga hål att sätta pluggen i och sen skruva upp skiten!

Men väggen verkar vara gjord i pansar, eventuellt diamant. (hoppas på diamant dock!)

Slagborren orkar inte igenom, borren går av och nu skiter jag i det här!

Har någon en grym slagborr med diamantborr på kom gärna förbi så bjuder jag på fika medans du borren 4 hål i väggen åt mig. Kan även betala en rejäl slant!

Funderar allvarligt på att mura igen fönstret, tror de skulle vara lättare!

torsdag 3 september 2009

Tavlor...

Jag har inte en egen bild på väggen hemma, trots att jag jobbat som fotograf i 5 år snart...

Så igår skulle jag ge mig ut och ta ett par sköna att hänga på väggen.
Det gick åt helvete totalt.

Jag gav upp och åkte ner till Segels Torg och tog en bild på fontänen.

Men vill jag ha Sergel fontänen på väggen?
Ska fundera på det...


onsdag 2 september 2009

Dagens frågor...



-Varför hade kamikaze-piloter hjälm?

-Finns det ett annat ord för synonym?

Jag fnissar för mig själv…

Som ni säkert har insett vid det här laget är jag en mycket lättroad man. Speciellt när det kommer till ordvitsar och sånt.
Satt precis och läste en artikel om Rasmus Elm. Ni vet bolltalangen som spelar i Kalmar och i landslaget.
Han har ju bytt klubb nu. Från Kalmar till – holländska Alkmaar. Hahaha.
Killen slängde om bokstäverna lite och fick typ 40 gånger så mycket i årslön. I övrigt – same same. Kalmar – Alkmaar. Hehehe. Röd tröja.
Nä, okej, Det kanske inte var så kul. Men ändå… Kalmar-Alkmaar. Hahahahohoho.

Kalmar?


Alkmaar?