söndag 30 augusti 2009

Juustånn wi hävv ö pråbbläm!

Anna och jag har en liten beef som jag inte riktigt vet hur vi ska lösa.
Minst två-tre gånger varje dag tittar min fru bekymrat på mig och frågar: "Vad är det? Är du sur eller?"
Och varje gång tittar jag lika bekymrat tillbaka på henne och svarar: "Nä, varför i hela friden skulle jag vara det?". Och så fortsätter det. Gång på gång på gång.
Uppenbarligen är det så att när jag ser helt normal ut, alltså varken glad eller ledsen eller fundersam eller lurig, så ser jag sur ut.
Försökte fånga detta på bild för att ni ska förstå vad jag menar. På den här bilden är jag alltså inte någonting, förutom möjligtvis lite trött. Bara helt normal (jaja, typ). Och det uppfattar Anna alltid som att jag är sur.
Vafan, hur löser man det här? Jag är ju inte sur. Men jag blir sur när hon frågar om jag är sur hela tiden.

7 kommentarer:

Hans jimmy Wixtröm sa...

Varför ser du så sur ut på bilden?

Mamma sa...

mer bekymrad tyckerjag,kom överens omm att varje gång du är sur, så säg nu är jag surenkelt eller hur

VHC-bloggen sa...

Jag har samma problem. Ibland tänker jag på roliga grejer för då dras mungiporna upp automatiskt. För går jag tyst och bara "är" då ser jag också sur ut. Sjukt trist problem... Men jag tyckte inte du såg sur ut, tyckte du såg helt normal ut :)

Gluddmob sa...

Hahaha, har samma problem. Faktum är att jag haft samma problem sedan urminnes tider. Folk undrar alltid om man är sur över nåt. Jag brukar då paradoxalt nog bli sur och säga "Men, jag ser väl för fan ut så här!"

Anna sa...

Tobbe, är du sur eller? Du ser ut att vara sur på bilden..
Om du är sur måste du säga det till mig, istället för att sitta i bilen och sura på det där viset.

Anonym sa...

Du är inte sur tobbe bara lite tjock..ahah..sleppa

Fredde sa...

Hahaha…jag har samma problem…
Facelift kanske är det enda som hjälper…du får försöka le med ögonen!