onsdag 26 augusti 2009

Jag är en sopa (re)!

Visst är det fantastiskt att Anna tvättar våra lag-västar en gång i månaden. Det är jag oerhört tacksam för. Hon är en fantastisk fru, och jag skulle aldrig klara mig utan henne. Det är inget att hymla om.
MEN.
Jag gör också en hel del hemma för att underlätta för min fru. Ett fint exempel på detta är den sop och skyffel som i stort sett bor i mina händer från det att jag kommer hem från jobbet till dess att jag går och lägger mig i sängen.
Jag sopar och sopar. Under bordet efter att barnen har ätit (ofta även efter Jimmy). I köket efter att det har lagats mat. I hallen bland skorna för att det inte ska följa med skit in i övriga huset. I trappan efter att Liam har sölat ner kaksmulor överallt. I sovrummet efter att Anna har ätit i sängen. Praktisk taget överallt är jag framme med sopen och sopar maniskt. Varje dag. Flera gånger.
Och Anna hon skrattar åt mig när jag går runt där med sopen. Hon tycker att jag är aningens lite väl pedant. Tycker nog jag också. Men va fan – jag älskar den där sopen. Och jag hatar när det är skitigt på golvet. Den där sopen är så använd att den både har lossnat nere vid skyffeln och uppe i handtaget.
Så vi fortsätter nog som vi alltid har gjort i vår lilla familj. Anna sköter tvätten på ett strålande sätt. Och jag sopar som om det gällde livet varje dag.
Fint så.

2 kommentarer:

Ulrica sa...

Duktigt! Bra om du tycker att det är harmoniskt att sopa...annars finns det ju minidammsugare också ;)

Tobbe sa...

Ulrica: Ja vi har faktiskt en sån där minidammsugare. Men jag är inte riktigt nöjd med den vi har. Den är förvisso snygg, men nä, den suger skulle man kunna säga. : )