söndag 29 mars 2009

Lilla Essingens Finest!

Idag är det stormöte på Lilla Essingen. Idag är en sån där söndag när familjen samlas hos direktör Nilsson med havsutsikt.
Där sitter vi vuxna och samtalar. Jimmy hetsar Nilsson för att han är lite trind i kroppen så att säga. Leif Peter kontrar med att fråga Hans Jimmy om han vill att han ska hämta en pall så att han når upp till bordet. Sen skrattar vi allihopa. Stämningen är som alltid rå men hjärtlig.
Peter Wix sitter mest och känner av läget. Analyserar och kommer med lite roliga inspel. Ibland kommer han igång ordentligt och då gläds vi alla med honom.
Anna är som vanligt lite hård och kantig till en början. Med största sannolikhet har Leffe varit ute och tagit alldeles för många stänkare den senaste tiden. Han vet om det. Vi alla vet om det. Det är lite tryckt stämning mellan dem. Men som vanligt slingrar sig Nilsson ur situationen. Kanske har han införskaffat en liten korg med spa-produkter till Anna. Då kan hon inte låta bli att skina upp. Tittar på adoptivsonen och inser att hon inte kan vara sur längre.
Sen slänger Leif Peter in trumfkortet – en fin tröja eller ett par lyxiga sneakers till Noel och massvis med godis till Liam. Då är den tidigare tryckta stämningen som bortblåst.
Anna tittar med stolta ögon på Leif och vi andra pustar ut. Det här blev ju riktigt trevligt.
Leif har sin vana trogen även inhandlat massor av godsaker som vi mumsar på. Givetvis är godsakerna av högsta kvalitet, inhandlade direkt över disk på ett bättre ställe.
Liam trivs också. Han brukar vandra runt i lägenheten, ofta går han ut på balkongen och tittar ner mot havet. Där står han och filosoferar. Han gillar att vara hemma hos Nilsson. Han har varit där ofta på söndagarna ända sedan han var en liten bebis. Men som alla andra treåringar kan han inte riktigt hålla fingrarna i styr. Man ser hur han går runt och känner på sakerna som står i fönstret, ett fingeravtryck här och där och Leif Peter tittar lite oroligt mot honom. Måtte han inte paja en massa saker. Men oftast går det bra.
Efter några timmar är det dags att åka hem. Då är vi alla nöjda på ett eller annat sätt. Men alla känner att det är dags att bryta upp. Jimmy är nervös i själen och kan inte sitta still för länge. Peter måste förmodligen åka till jobbet. Det börjar klia i skinnet på Liam också, på samma sätt som på Jimmy, och Nilsson måste få lite lugn och ro i lägenheten, sträcka lite på soffan och läsa kvällstidningarna noggrannt.
I morgon är det måndag igen. Då fortsätter vi som vanligt…
Som Essingens Finest skulle ha sagt: Inga konstigheter här inte. Nu fäster vi blicken högt.

Liam i Nilssons soffa, sex månader gammal.


Ett par stänkare har ingen dött av…

Inga kommentarer: