onsdag 18 mars 2009

Hur man vet att man lever..

Alla som har barn/man vet att man måste utfodra dem regelbundet, annars blir de griniga och jäkligt svårhanterliga. Här i huset serveras mellanmål ganska exakt kl 14.30, eftersom jag vet att Liams blodsockernivå börjar dala. Men idag sprack tidsplanen (vi var sena från dagis) och kaoset bröt ut här hemma.

Liam fick spel när hans ena "Foppatoffel" var borta och drabbades svårt av "skrik,gap och gråt-syndromet". Noel blev influerad av storebror och började skrika han också - perfekt!
Jag rafsade fort fram flingor och mjölk, ställde det på bordet och sprang in på toaletten eftersom jag var akut kissnödig. Väl där inne, hör jag hur Liam ropar från köket: "Mamma, lillebror tycker om flingor!" Jag kastar mig i panik ut ur badrummet och hinner precis bända upp Noels lilla mun och få ut flingan innan han hunnit sätta den i halsen. Efter att Noel fått sin napp och Liam fått mat, hade jag ett långt samtal med Liam om att han inte under några som helst omständigheter får stoppa saker i munnen på sin lillebror. (Vi har precis börjat ge Noel lite smakportioner, vilket gjorde att Liam trodde att det var fritt fram att ge brorsan lite mellanmål.) 

Nu är det lugnare här i huset, men det var riktigt svettigt där ett tag. 
Men som sagt, man vet att man lever...

Inga kommentarer: