fredag 30 januari 2009

The glamorous life of a tvåbarnsfar!

Satt och gick igenom lite helgplaner alldeles nyss. Och insåg att det är ju inte direkt några bruncher på ett hippt hotell i city, miniweekend till Paris eller skotersafari i Åre som står på agendan. Däremot ska jag göra det här:

Ikväll: Fläskfilé med potatisgratäng. Sedan myskväll framför tv:n och hockey bockey-match i division hundra i svinkall ishall.

Lördag: Besök på ett tokfullt Junibacken med familjen. Kolla på Pippi-show och när Liam hälsar på i Karlssons hus på taket. Sedan åka hem och laga mat. Vila lite på det. Hämta den yngsta odågan till lillebror på kvällen på Arlanda (kunde du inte valt en bättre tid att landa på än 20.00 en lördag kväll, idiot?) Myskväll och sen somna med några chips i mungipan klockan 22.47.

Söndag: Tvätta och städa bilen som ser ut som efter fyra leriga etapper av Paris-Dakar Rallyt vid det här laget. Plocka ner julgransbelysningen som fortfarande hänger där ute på altanen. Spela hockeymatch ute på gården med Liam (han är domare, jag är Färjestad, i vanlig ordning). Spela två matcher i hockey bockey i division tvåhundra på kvällen. Och sen somna 22.45 eftersom det är jobb på måndag morgon igen.

Nu kanske ni tror att jag är olycklig.
Närå! Så är inte fallet. Jag skulle inte byta ut mina helgplaner mot något annat. Jag säger som min kloka fru (ibland i alla fall): Vadå, låt oss va, vi vill ha det så här.

(Noel är i farten igen och hamstrar pasta av storebror. Hungrig kille det där)

torsdag 29 januari 2009

today.


Jag och Johanna på den lilla paradisstranden

Bjuckar apan på en icetea...

... men apan vägrade skåla och bara klunkade på!

Johanna och jag på apstranden.




Kollade in lite öar idag...

Hittade en kanonstrand men kan tyvärr inte avslöja vart den är eftersom jag vill ha kvar den för mig själv!

Sen avslutade vi dagen men att hälsa på apornas ö...

Jag och en apa delade en Icetea.

Liam – en räddare i nöden!

Häromdagen fick Liam syn på en bild på familjens gode vän (och adoptivdotter) Pillan när det städades bland tidningar och bilder i huset. På bilden hade Pillan inte så mycket kläder på sig (se bifogad bild under). Liam blev genast lite brydd över detta, men tyckte ändå att det var roligt och inledde med att säga:
– Pappa, kolla på Pillan. Vad knasig hon är. Hon är nakenfis.

Och så skrattade han.

Men han kunde ändå inte släppa det där med att hon inte hade några kläder, och senare när ett av omslagen till FHM dök upp, och Pillan hade väldigt lite kläder igen. Då tyckte Liam att det var dags för en insats…
– Mamma. Kolla här. Pillan fryser nog. Vi måste köpa lite nya kläder till henne, tror jag.


(Lilla plutten)

tisdag 27 januari 2009

Familjen mustasch

Häromdagen när vi var hemma hos min vän Jennifer, hörde jag följande konversation mellan Liam och Jennifers fyra-åriga dotter Miranda:

Miranda: "Liam, ska vi leka mamma, pappa och barn?"

Liam: "Ja, det gör vi!"

Miranda: "Okej, jag är mamma och du kan vara pappa."

Liam: "Men Miranda, jag kan ju inte vara pappa - jag har ju inte fått någon mustasch ännu.!

Liams tankegång är kanske inte så konstig:

Pappa har mustasch
Kunde inte låta bli att lägga in en bild på när Liam har mustasch:)
Morfar har mustasch
Farfar har mustasch

Papporna i vår familj har mustasch - simple as that!

Say what?

Surfade in på min gode fotografvän och före detta kollega Tony Kollbergs blogg på finest.se/.
Och hittade det här inlägget som ni ser under.

Tack Tony. Det var det finaste jag har läst på länge. Sånt där värmer i hjärtat på en kort och knubbig värmlänning. Själv tycker jag dock fortfarande att du är som Skalman, hehe : ).

måndag 26 januari 2009

Vågar jag åka?

Nu har det äntligen blivit rätsida på den galet efterlängtade semestern som jag, Anna och Liam (Noel får vara hemma på grund av att han är för liten människa) ska göra med våra goda vänner Christian, Lisa och deras jämnårige son Jack.
Efter att ha varit bokade till Turkiet, på väg till Florida och inställda på Egypten blev det till slut Cypern i maj.

Cypern alltså. Dödens ö. Typ. Det var där som min mellanbror höll på att stryka med när ett gäng torpeder tyckte att han var överflödig (se bifogad bild under).
Det var där en annan polare blev drogad och rånad för några år sen.
Och nu ska jag dit. Då blir man givetvis orolig. Tänk om någon torped har svartlistat vårt efternamn och letar reda på mig där nere? Tänk om?

Nä, så funkar det väl inte i den riktiga världen. Det är nog bara på film som sådant händer. Nu tänker vi positiva tankar. Sol, bad och pina colada eller nåt.
Det här ska bli kul.
Fast om jag inte kommer hem så får du Volvon Jimmy. Du är mest gubbig av bröderna. Och du Peter får alla möbler, tv-apparater och allt annat av värde som finns i huset.
Men själva huset skiter vi i. Det är så jävla mycket lån på det ändå.

söndag 25 januari 2009

En liten gadd

I går kväll satt jag och gosade med Noel. Av misstag råkar jag få in ett finger i hans söta mun, och han börjar genast snutta lite på fingret. Då känner jag plötsligt något litet och vasst i hans underkäke. Först blev jag rädd att han lyckats få in någon form av vass plastbit i munnen, och tvingar honom att gapa för att försöka ta ut det lilla föremålet. Mycket riktigt har lillkillen en putteliten vit plastgrej i underkäken, men då jag tittar lite mer noggrant ser jag att det inte är någon plastbit utan en TAND!

Våran lilla kille har alltså vid endast två månaders ålder fått sin första tand.. 



lördag 24 januari 2009

Never dive alone!



Som de gamla hederliga bloggläsarna vet påbörjade jag min karriär som dykare förra året för att kunna ta några undervattensbilder till min kära arbetsgivare...
Jag tog "nästan" klart certifikatet, men när jag skulle göra mina sista dyk så blev det is på sjön söörrni..

Så det gick inte att ta klart det i tid, då fick jag helt enkelt köpa en utrustning för att kunna ta bilderna (man får inte hyra utrustning utan att ha certifikat)

Så, nu stod jag här nere på stranden och tänkte, fan jag har en helt ny dykutrustning för 15 000- 20 000 hemma men inget certifikat?!?!

Så jag tog klart det är nere i Thai!

Sen stod jag där på stranden lite senare och tänkte igen, då har jag certifikat, utrustning men ingen som kan dyka med mig.

Då fick jag idén, tvångskommendera min bror Peter i dykskolan!

Sagt och gjort.

På måndag är Peter också en scuba diver!


Undervattensbilden.



fredag 23 januari 2009

Det är pappas pöjk det…

Låg och kollade lite på tv förra helgen. Helt plötsligt hör jag hur det börjar rassla till i den chipsskål som fanns inom armlängds avstånd (jaja Anna, jag vet att Liam och jag inte får äta chips i sängen).
Då visar det sig att den minste i klanen Wixtröm, Noel snart två månader, är där med sina små korvfingrar och rotar.
Jag blir givetvis stolt och låter honom hållas. Och innan jag vet ordet av har han lyckats greppa ett chips och ligger där och triumferar.
Då blir man stolt som far. Bara åtta veckor gammal och har redan vett nog att förstå att det finns saker som är godare än mjölk.

Steg ett: Fingrar i skålen…


Steg två: Chipset är lägrat. Sjukt nöjd kille…

torsdag 22 januari 2009

Nej skulle inte tro det va…

En polare lät Wixtröm-bloggen gå igenom ett politiskt test för att se åt vilket håll bloggen lutar, så att säga. Och det slutade som bilden under förtäljer…

Förvisso är vi döpta alla tre bröder, men nä, där någonstans slutar väl likheterna med den väg autogenereringen tyckte att vi skulle gå i nästa val!
Vi måste helt enkelt sluta använda oss av ord som Herre Gud, liv, barn och Jesus Kristus i den här bloggen från och med nu.
Herregud vad svårt det kommer att bli.

onsdag 21 januari 2009

Lite bilder


Jag sitter på en sten vid en sjö(ett hav) i en skog (på en strand)...

Jag sitter inte längre på stenen.

Nu sitter jag på stenen igen. Det gör även Johanna!

Å där sitter/ligger Peter på en sten.

Nämen, nu får Per skriva on sin låt... typ, Jag sitter på en bror på en strand vid ett hav i ett varmt o skönt land!

Hej på er!

Bota mig, någon!

Jag lider av en allvarlig sjukdom. Den här sjukdomen har jag haft de senaste fem-sex åren typ. Och den drabbar mig flera gånger på år.
Jag måste byta bil. MÅSTE MÅSTE MÅSTE. Det spelar egentligen ingen roll om jag köper en bil som är billigare. Skit samma, ett byte känns ändå nödvändigt.
Fråga mig inte varför, för jag vet inte varför.

Jag tröttnar liksom på att åka i samma bil dag efter dag. Jag vill ha förnyelse. Jag vill att något ska hända på bilfronten.
Just nu är jag grymt nöjd med vår Volvo V70 D5 av årsmodell 06. Den har förvisso gått rätt långt, men min polare som jobbar på Volvo säger att det är hur lugnt som helst. De där rackarna går tills fan kommer och tar dom.

Jag väljer dock att inte lyssna på honom. I mitt huvud är den här bilen slut. Nu MÅSTE jag köpa en ny snart.
Min annars så söta och snälla fru är dock inte inne på samma linje. Den här gången heller.
Nu gäller det att handla smart här. Det måste finnas åtminstone ett argument som jag inte har använt hittills.
Ni ser, jag är en sjuk människa. Jag behöver hjälp. Kanske borde ringa till Bosse Bildoktorn?
Eller va fan, nu är det lunch. En sväng till Audis bilhall i kvarteret har ingen dött av.


En Merca har jag aldrig haft. Än:

tisdag 20 januari 2009

Aj aj aj aj!

En god vän jobbar som AD-chef på en biltidning. När han kom till jobbet häromdagen hade han fått ett mejl från sin chef med den här fakturan bifogad, samt rubriken "Nu måste vi göra ännu bättre omslag".

En testförare på tidningen hade lattjat med en Porsche GT3 RS för typ en och en halv mille och "råkat" ha sönder den lite.

För sisådär 136 stycken såna där tusenlappar.

OUCH.

(klicka för större bild)

Ööö va?


Vad menar de med den här skylten?

måndag 19 januari 2009

Näe…

Känner nästan att det blev lite tryckt stämning efter det bittra inlägget under detta.
Och sån är ju inte jag. Så nu gläds vi i stället.

Låt oss glädjas med Anna Book till exempel. Hon har ju trots allt tappat 30 kilo i vikt.

Grattis Anna! Nu kör vi. Du och jag. Mot 80-kilosstrecket.

Jajajajaja…

Nu är det jävligt mycket "oj vad jag har pumpat på gymet för att se snygg ut" och "hej jag har det så grymt skönt i solen" från de hårdjobbande fotograferna i kajaken.

Förmodligen sitter 98 procent av alla som läser den här sidan i samma elände som jag. Det vill säga på jobbet med häcken full av skit som måste göras och ett väder som hämtat direkt från Murmansk.

Bitter? Nej för fan. Inte alls. Jag sitter redan förväntansfull likt en sjuåring på julafton och väntar på att få skotta fram bilen och peka finger åt några idioter som ligger och såsar i ytterfilen på Nynäsvägen på vägen hem.


Murmansk? Eller Stockholm? Same same, som de säger i fucking Thailand.

Lika med ändå olika!


Nej det är inte en thailändare och en albino, det är två bröder med olika pigment!
Vi var ute och paddlade lite kajak idag för att få lite motion!

Men det är inte de väsentliga.
Det Väsentliga är att min broder och jag har två helt olika hudtyper...

Som jag ser det finns det 3 alternativ.
1. Mammas mage trodde Peter var sista ungen och gav honom ALLT pigment.
2. 1982 kom Peter inte med storken utan i en bananlåda från Gambia.
3. Mamma sket helt enkelt ut honom....

söndag 18 januari 2009

Inte bitter.



Bra googlat tobbe....
Man tackar för hälsningen!

Men eftersom jag just kom tillbaka efter en fresh fruit shake i solnedgången så tänker jag inte bli arg :)

Kan även meddela att jag har vistats RIKLIGT i solen under två dagar med 30 i solskyddsfaktor och det funkar, jag är fortfarande inte röd, dock inte heller det minsta brun.
Jag är på ruta 1 skulle man kunna sägen, men fan vad skönt det att kunna sova på nätterna och vara ute på dagarna utan att dö av svidande hud... Skit samma om jag blir brun, går ju ändå bort på 1 vecka när man kommer hem..

Nu ska jag segla vidare ut i den thailändska natten på vespen!

Mer bilder dyker upp, men jag tänkte bara att jag skulle gå från Albino till likblek innan jag lägger ut dem!

So long fellows!

Tobias tolkar Tobias på IKEA!

Var på IKEA i Kungens Kurva igår (visste ni förresten av kurva betyder hora på tjeckiska, kungens hora alltså, tänker de som kommer från Tjeckien och passerar denna del av Stockholm).
I entrén på bästa möjliga monterplats hade de ställt upp en stol som hette Tobias.

Detta gjorde mig givetvis alldeles stolt och lycklig. Tänk att det stora multinationella företaget döpt en stol efter mig. Lilla jag liksom. Och så började jag tolka texten som förklarar det fina med att köpa stolen Tobias. I texten står det som ni kan se bland annat "rogivande svikt och förhindrar statiskt sittande".
VA? Vad är det här? Försöker IKEA på något sätt hinta om att stolen Tobias passar bra för den som är tjock och lat? Att den liksom sviktar bra om man väger mycket, men samtidigt manar till att stå upp lite mer?
Synd att man inte bor i USA alltså. Då hade Ingvar fått en saftig stämning på typ 1 miljard dollar för sveda, värk och mobbing i samband med namnet Tobias.

lördag 17 januari 2009

Meddelande till Jimmy…

Satt precis och tittade på lite bilder från sist vi var på semester och drömde mig bort.

Då hittade jag den här bilden och insåg att du glömde ju plocka med totalblockssolkrämen IGEN. Så om du ser det här Jimmy… du har glömt solkrämen. Se till att köpa det direkt när du landar på flygplatsen INNAN du går ut i solen.

Och mamma… hur i helsike kan du glömma påminna honom om detta? Nu blir jag besviken. Du vet ju att solkrämen är viktigare för Jimmy än passet. Genomskinliga människor brukar ju alltid komma på flyget ändå.

Hey Mr.

-Hey Mr. Where you from?
Va någon som pratar med mig?

Efter att jag lämnande Filippinerna och begav mig till Thailand har jag varit själv.
Helt själv alltså. Precis som i filmen Cast Away med Tom Hanks. Ensam på en paradisstrand.

Helt plötsligt var gatuförsäljarna mina bästa vänner. Som en böld i arslet, som små flugor som man försöker vifta bort, men ändå sitter de där likt en fästing i skrevet.
De har alla sina små trick för att fånga min uppmärksamhet.
Går gatan ner mot stan
*- Hey Mr. how long has your hair grown!?? - Sins i was born maybe i dont´t know?
jag tar fem steg till.
* - Hey Mr. nice body, do you want to buy a laser. - öhh what?
Börjar småspringa mot restaurangen där jag alltid käkar. Någon tar tag i min hand o vägrar släppa. -tjena tjena mitt bena, jag pratar svenska.
Jo du gör ju tydligen det, men ditt beteende är inte så svenskt, snälla släpp mig.

Sätter mig vid bordet och får en meny. Alla runt mig pratar svenska.
Sönderbrända av solen sitter de där och sippar på sina kalla Zinga och pratar om vädret i Sverige.

Kanske inte är så ensam trotts allt... Kanke inte är på en paradisstrand?!
Men bra gött är det iaf.

fredag 16 januari 2009

Jag är inte bitter..


Jaha, så då är alltså den yngsta Wixtrömska brodern med flickvän på väg till Thailand, där den mellersta brorsan redan befinner sig. Förmodligen kommer han stå på flygplatsen med paraply-drinkar i handen och ta emot dem. Sedan ska de unga roa sig med sol och bad i hela två veckor, för att sedan komma hem och stila med sina bruna kroppar.
Allt detta medan undertecknad befinner sig i detta kalla land, fastkedjad vid diskbänken, blek likt en krigsfånge som genomlevt sju svåra år och ett nödår - Men jag är inte bitter...

Jimmy!
Jag hoppas att du inte misstycker, men jag lånade ut din lägenhet till grannens 15-åriga son och hans polare. Jag tyckte att det var synd att den bara skulle stå och damma igen medan ni var borta. Du kan vara hur lugn som helst, jag förklarade för dem att det är viktigt att ta
"varannan vatten".

Puss & kram - grannsonen är mer vild än tam!
(Fredags-rim)

Reminder!



Nu har hon slagit till igen!

Väldens mest omtänksamma mamma!

Vi åker till Thailand här om någon timme och nu dimper följande sms ner i inkorgen:
Glöm ej pass, visakort och biljetter!

Visst det är bra att få en reminder, men jag är numera 22 år och har ungefär 110 resdagar/år...
Är de något som jag vet så är det att man måste ha med dessa 3 ting annars kommer man inte långt...

Men samtidigt blir jag otroligt imponerad av min mor, betyder det att eftersom vi har samma gener att när jag är där i 50 års åldern kommer ha samma energi, otroliga minne och omtänksamhet? 

Så fall ser det ju ljust ut...

Nu ska jag börja packa 3 timmar innan avågång, jag grundar med pass, visakort och biljetter.

torsdag 15 januari 2009

Többe höll på att älska ihjäl mig.

Jag som junior på en playa någonstans i världen!

KOM att tänka på hur fantastisk jag var som lillebror under min broder Tobias ungdom...

Tobias hade nått åldern av cirka 14-16 år och jag var då alltså typ 5-7 år...

Tobias hade just kommit underfund med den sexuella biten av sitt liv och jag vet inte vad jag hade kommit till för del av mitt liv förutom höjden av nyfikenhet!

Så.
Varje dag Tobias kom hem från skolan med sin dåvarande (flickvän) så hade jag hittat på nya hyffs!
Då pratar vi allt från att ställa bandspelare under sängen och trycka på inspelning till att själv sitta inkrypen i garderoben...

Det gick så långt att jag tog med min vapendragare Mattias Slepicka hem från fritids och vi kamperade ihop, sida vid sida i varsin garderob. Vi borrade till och med ett litet hål i mellan garderoberna så vi kunde hålla upp kommunikationen och leka gissningslekar om vad som pågick i sängen...

Jag minns även att jag låg under sängen medans sexuell aktivtet pågick ovanför mig, hur plankorna i sängen snuddade vid min lilla bröstkorg bland dammråttor och gamla tidningar...

Jag minns att jag var väldigt rädd, frågan är om jag var rädd för de hetsiga tonårsparet skulle ta ut svängerna till den grad att sängen fick ge vika och att tidningarna skulle trycka någon av följande rubriker 
"Storebror älskade ihjäl sin lillebror"  
"Sängen gav vika, 6 åring ihjälklämd under älskande tonåringars säng"

Eller om det var för att jag visste Tobbe skulle döda mig om hade upptäckte att jag låg där och tryckte. 

Hur som helst, nu i efterhand när jag tänker tillbaka på det inser jag självklart att det är sinnessjukt, men jag visste ju inte vad sex var, jag ville ju bara spionera... 

Jag hade faktiskt väldigt dålig koll på det där med sex, minns att jag även gav ett löfte till Peter under samma period, som för att citera mig själv löd:
- Jag ska lätt hångla med kondom när jag blir stor!

Nu är jag 22 år, snart 23 och vet bättre, kan väll bara be dig om ursäkte Tobbe och säga att du och Anna inte behöver kolla under sängen framöver.

O ja, jag hånglar utan kondom, Ibland!

Inte som andra apelsiner…

Tog en sväng bort till fruktkorgen här på jobbet för den sedvanliga kvart i tre-apelsinen alldeles nyligen. Där låg det inte en enda apelsin. Däremot den här genmanipulerade grunkan som mera liknar en orange badboll.

Vad i helvete liksom? Kolla storleken på frukten jämfört med snusdosan i bakgrunden.
Och om ni tittar riktigt noga kan ni se hur den liksom har "avgrenat" sig i mitten. Där växer typ den riktiga apelsinen med normalstora klyftor. Det är lite som en hel apelsinfamilj där inne.
Såna här saker imponerar på mig. Jag blir storögd och sitter och funderar länge.

Nu ska jag sätta i mig hela skiten. Det kommer att vara apelsinsaft både högt och lågt innan jag är klar med den här rackaren.

onsdag 14 januari 2009

Glaader slår till igen…

Familjens gode vän och min barnsdomskamrat Mats "Gluddas" Glaad är en man som i stort sett kan få vem som helst att dra på smilbanden med sin sjuka humor och lustiga minspel.
Nu har Mats slagit till igen med vad som kan vara det roligaste jag har läst sen Columbus seglade över Atlanten (förvisso ett par år innan jag var född, men ändå).

Mats har nämligen startat en blogg med fokus på vår hemstad Karlskoga. Ni som inte kommer därifrån kommer förmodligen ändå att förstå det roliga i det hela.
Läs och förundras. Är det ett hån mot vår uppväxtort? Eller är det en kärleksförklaring? Eller är det kanske en kniv i sidan mot alla storstäder med mindervärdeskomplex? Eller en mix av allting?
Avgör själva. I vilket fall som helst är det förjävla roligt, rent ut sagt. Seså, nu surfar vi alla vidare till…

http://karlskoga.bloggagratis.se

tisdag 13 januari 2009

Kotte är kung!

Fick precis det här mejlet i min inbox på jobbet. Måste säga att det är en smått fantastisk avsändare Täby badminton har i den anställde vid namn Kent. Kent Kotte.

Hi, my name is Kotte. Kent Kotte. I´m calling from Täby badminton in Sweden.
Eller… Tjena, Kent Kotte här från Täby badminton… tänkte kolla om ni… bla bla bla.

måndag 12 januari 2009

Tävling.


Vem imiterar Lefi-Peter? Vinnaren får en stäänker på Leifs balkong med fin havsutsikt och nymålat trägolv!

Allt har ett slut.

Robinson resan är över. Men som i alla bra tv program där man kan bli utröstad och hemskickad får man alltid en liten tillbakablick innan det är dags att säga farväl. Så även här.
I morgon fortsätter resan till Thailand.

Ett trist inlägg

Idag gick jag och Liam till dagis med Noel nerbäddad i vagnen.
Vi startade tidigt eftersom jag räknade med att Liam skulle gnälla och vägra gå när vi kommit halvvägs. Men tji fick jag, Liam var så duktig och traskade snällt hela vägen till dagis utan minsta protest. Ibland kan sådana saker verkligen få en trött tvåbarnsmamma att känna LYCKA!

Nu är vi hemma, och jag ska ta tag i dagens göromål städning - my favourite thing (på riktigt faktiskt:) Sedan väntar lite målning av mina spegelramar, de ska bli vita. Jag tänkte att jag ska lägga in en bild på hallen när allt är riktigt färdigt.

Have a nice day!

söndag 11 januari 2009

Mr Robinson.

En en efter en ramalar de i vattnet. Jag står fortfarande kvar. Har faktiskt bara satt mig lite på huk nu för att skriva det här blogginlägget. Nedan följer ett urdrag av artikeln, för att läsa hela klicka här

Jag tittar Peter i ögonen.
Han ser stabil ut. Lite för stabil faktiskt.
En liten våg. Plankan vinglar. Storkbenen darrar.
Peter rör varken min eller kropp. Lika stabil som jag är ostabil.


Uppenbarelsen…

Det blev lite sent i natt. A few stänkers too much, som min gode vän Walle hade sagt.
Anna demonstrationsstädar hela nedervåningen i detta nu. Slamrar lite extra mycket med dammsugarmunstycket för att yttermera visa hur upprörd hon är.
Skriver i bloggen att hon är den finaste människan i världen. Mitt allt. I love you!
Det kommer garanterat göra att hon i alla fall drar lite på smilbanden senare idag när hon lägger sig och vilar och läser det här : )
Liam och Jimmy leker lite på övervåningen. Johanna var i sitt livs form igår. Riktigt kul.
Och precis när jag ska resa mig upp ur sängen för tio minuter sedan så ligger den där. Uppenbarelsen. Det var liksom som att den ropade på mig. Den kände mitt sötsug, hoppade ur påsen, ner på golvet, tog sig förbi dammsugarmunstycket likt en liten myra som är på väg att bli ihjältrampad, hoppade in i sovrummet och la sig under elementet för att vara perfekt varm när jag klev upp ur sängen. Yepp. Det är en godissockerbit. Mitt kungarike för en sockerbit. Mmmm! Nu blickar vi framåt. Nu tar vi tag i den här dagen. Är tämligen övertygad om att Liam skulle uppskatta en rejäl McDonalds-meny lika mycket som jag.

fredag 9 januari 2009

Väl rutet…

I ett av trapphusen här på jobbet precis där jag sitter finns en dörr till en uteplats. För några dagar sedan när snön började falla dök den här lappen upp. Och den fascinerar mig mer och mer. Vem det än är som har satt upp lappen så ville han/hon VERKLIGEN berätta att det är halt där ute. Att man bör akta sig. Det är nämligen inte väldigt halt. Inte ens jättehalt. Det är tammefan SNORHALT där ute. Så se upp, gott folk. Vi snackar snorhal uteplats.
Vet inte riktigt varför, men det är så fantastiskt roligt i all sin enkelhet. Ibland väljer jag till och med den här vägen när jag ska gå hem trots att den är längre. Och så fnissar jag för mig själv och upprepar lite halvhögt: "Se upp för fan, det är snorhalt utanför den här dörren".

torsdag 8 januari 2009

Hånade stjärnor!


Äntligen är badrummet klart...
Blev typ såhär...


Som jag har blivit hånad för min stjärnhimmel...
Men det kan jag ta, för nu ska jag krypa ner och kolla på stjärnorna!

Öråd


Öråd med all media.

Reporter-Ylva och Robinson-Peter stranade på en öde ö.

Har åkt sjukt mycket båt idag, regnande 90% av tiden.

Har testat massa roliga Robinsontävlingar som jag inte får visa. Men jag var sjutk bra =)

Aftonbladets team vann och vart imuna, får minst stanna fyra dagar till.